Kort men begåvad

Professor Dan-Olof Rooth vid Högskolan i Kalmar har undersökt en halv miljon män när de mönstrade vid 18 års ålder. Resultatet visar att ju längre en person är desto mer får den i lönekuvertet.

Han har jämfört längden med männens löner när de var mellan 28 och 38 år gamla. De som är tio centimeter längre får i snitt sex procent mer i lön.

Statistiken kan verka anmärkningsvärd och det är också den teori Rooth presenterar i en TT-artikel – ”att det skulle kunna handla om uppväxten och den kognitiva förmågan.” Han spekulerar i att långa personer i genomsnitt kan ha varit mindre sjuka som barn och därför alltså blivit smartare som vuxna.

Jag tror det finns andra faktorer, minst lika avgörande som professor Rooths darwinistiska, som jag hoppas han tar med i sina fortsatta studier.

Varenda arbetsmarknadsundersökning brukar ju framhäva personer som är ”socialt kompetenta” och ”flexibla” som de mest önskvärda av arbetsgivarna. På ren svenska betyder att det lönar sig att skratta åt chefens dåliga skämt, att anpassa sig efter hans eller hennes nycker och i största allmänhet skapa trevlig stämning på arbetsplatsen. Att ha ett fördelaktigt yttre hjälper förstås till om man vill göra sin omgivning väl till mods och att vara lång är i överrenstämmelse med vårt västerländska skönhetsideal.