LO öppnar kassakistan

Trots att pengar inte saknas har arbetarrörelsen länge legat lågt vad gäller mediesatsningar. Nu säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin till branschtidningen Resumé att de tänker lägga ”150 miljoner kronor som ska göra det möjligt för duktiga entreprenörer som delar våra ideal att driva samhällsdebatten åt vänster”.

Lundby-Wedins uttalande ger hopp om att man dragit slutsatser av tidigare erfarenheter och att man nu förhoppningsvis vågar tänka utanför den så kallade boxen, i detta fall den partimärkta.

2003 lades LO Idédebatt ned. Tankesmedjans kärnverksamhet bestod i seminariearrangemang vilka under några omvälvande år var mycket betydelsefulla. De var exempelvis drivande i de olika socialistiska forum som hölls runt om i landet och som blev en viktig kontaktyta för den gamla arbetarrörelsen och partivänstern och nya, företrädesvis utomparlamentariska, krafter inom globaliseringsrörelsen. Vidare arrangerades politiska filmfestivaler tillsammans med Folkets bio, en rad skrifter publicerades och den oberoende teoretiska tidskriften Fronesis och Arenagruppen hade nära samarbeten med LO Idédebatt.

Nedläggningen, eller sammanslagningen med socialdemokraternas Idé och Tendens och bildandet av Arbetarrörelsens tankesmedja som det kallades, påstods vara av ekonomiska orsaker men det fanns misstankar om andra. ”Vår kritiska roll och vårt samarbete med syndikalister, vänsterpartister och andra utanför partiet har stuckit i ögonen på ledande socialdemokrater”, konstaterade ombudsman Olle Sahlström bittert när jag då intervjuade honom.

LO Media AB har drygt en miljard kronor i kistan efter att ha sålt större delen av sitt ägande i Aftonbladet. En utredning har, enligt Lundby-Wedins debattartikel i Dagens Arena, nu kommit fram till att intäkterna ska användas i ett ”möjlighetskapitalbolag”. Många har väntat på den mediesatsning som de nu flaggar för. Men om den ska få någon större opinionsbildande betydelse måste LO våga närma sig de vitala delar av arbetarrörelsen och vänstern som inte har partibok eller till och med fel sådan.

Även om det förstås måste satsas rejält i det nya medielandskapet, med allt vad sociala medier heter, så är en hederlig gammal dagstidning något många socialister idag sätter högst på dagordningen.

Och där har vi redan flera partipolitiskt obundna och professionella aktörer, som Flamman, ETC, Dagens Arena och Fria Tidningen, vilka omedelbart borde kontaktas för att utröna eventuellt intresse om samarbete. Erfarenheterna från den i årtionden blödande A-presskoncernen, vilken slutligen gick i konkurs för tjugo år sedan, har dock fått LO att oavsett verksamhet ställa ett långsiktigt krav på självförsörjning.

Mer om mediesatsningen: Erik Laakso,