Machomannen Homer Simpson


Homer Simpson och Cerne Abbas

Den prisbelönade tecknade TV-serien The Simpsons fyller 20 år. Det är den amerikanska serie som sänts flest säsonger någonsin och fler är inplanerade. Miljoner och åter miljoner människor i världen har roats av denna satir över kärnfamiljen och allra mest har vi skrattat åt Homer – kungen av alla töntiga pappor som skildrats på film under dessa två decennier.

Sedan 1600-talet har britterna vallfärdat till ”fertilitetssymbolen” Cerne Abbas i Dorset. En bild i landskapet av en jätte med påk och praktfullt stånd som skapats genom att folk grävt ned till stengrunden.

För ett par år sedan fick Cerne Abbas sällskap. Pr-företaget Beatwax ville skapa uppmärksamhet inför premiären av The Simpsons movie och målade en 54 meter lång Homer strax intill machojätten. Iklädd endast kalsonger och istället för en klubba höll vår tecknade tönt upp en gigantisk munk. Ett kul pr-trick med, förmodar jag, ett budskap om hur bilden av mansrollen förändrats under århundradena.

Men Homer Simpson är knappast någon feministisk förebild.

Visserligen skildrar Homer och de andra populära töntpapporna en manlighet i kris med tillkortakommanden i relationer och hushållssysslor som återkommande teman. Men som litteraturvetaren Ingrid Lindell, som forkat om sitcoms, påpekade häromdagen i en intervju i Sydsvenska Dagbladet så har serien trots allt en manlig blick.

Simpsons är fortfarande berättat ur mannens synvinkel med en underförstådd sympati för mannen som ska komma undan och klara sig.