Regeringen har nu avsatt 800 miljoner kronor och presenterat en ny handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samtidigt jublar de svenska medierna när en ny global jämställdhetsrapport släpptes häromdagen. ”Sverige mest jämställt i världen” löd exempelvis TT:s rubrik.

 Det är inte överdrivet att påstå att feminism och könsmaktsordning inte längre är modeorden för dagen i den offentliga debatten. Inte efter att luften pyste ur Feministiskt Initativ och vi fick en jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, som inte ens kallar sig feminist.

När så World Economic Forum lägger fram The Gender Gap Index och rankar Sverige som världsetta i jämställdhet är det väl inte konstigt att vi engagerar oss i viktigare saker? För ”genustjafs” och ”könskrig” är väl ändå småttigheter när världen hotas av undergång till följd av katastrofala klimatförändringar? Eller?

Nej! För det första hänger allt ihop. Demokrati förutsätter kvinnors rättigheter och den annalkande klimatkatastrofen kan endast avvärjas med ökad demokrati, med starka styrmedel över de ekonomiska intressen som finns i exempelvis fortsatt användning av fossila bränslen. Dessutom. Om man tittar närmare på rapporten från WEF så halkar Sverige på många punkter efter när det gäller jämställdhetsarbetet.

The Gender Gap Index mäter skillnader och inte nivåer. BNP och tillväxt är med andra ord ointressant i denna undersökning och flera u-länder rankas faktiskt här högre än vissa i-länder. Sammanlagt har 128 länder analyserats utifrån fyra områden. Tittare vi närmare på statistiken visar det sig att Sverige bara är högst rankad på ett av dem – Politik. I kategorin Ekonomi ligger vi på 6:e plats och i Utbildning på 27:e plats. Inom Hälsa är vi rankade så långt ner som nummer 73. Detta kan jämföras med exempelvis Filipinerna som innehar första platsen vad gäller såväl utbildning som hälsa och dessutom är rankade som tvåa i ekonomi.

Att Sverige trots det sammantaget hamnar på en första placering beror på att The Gender Gap Index anser Politik vara det viktigaste området.  Och det kan förstås diskuteras. Om exempelvis regeringens handlingsplan mot mäns våld misslyckas och våldet eskalerar kan Sverige säkert ändå fortsätta att trona på förstaplatsen eftersom vi har en hög andel kvinnor i riksdagen etc. Så tokigt kan det bli.

Vad regeringens handlingsplan kommer att leda till är det för tidigt att säga. Men som Lina Ploug, ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourerna och tjejjourerna i Sverige, påpekar till tidningen Arbetaren så är planens individperspektiv tveksam. ” De orsaker som framförs ligga bakom hedersrelaterat våld är samma orsaker som ligger bakom mycket av det våld som sker mot kvinnor i allmänhet”, säger Ploug och det är försås sant.

Till regeringens försvar ska sägas att kvinnojourerna är en av de områden som i regeringens handlingsplan får ökat ekonomiskt stöd. Med tanke på hur det blåste kring ROKS och dess förra ordförande, ”män är djur”-debatten om ni minns, så är det modigt och också klokt att satsa på denna viktiga organisation.

Men utan en debatt om feminism och könsmaktordning,  det vill säga att män som grupp är överordnad kvinnor i samhället, riskerar jämställdhetspolitiken att mer angripa symptomen än orsakerna. Och fler kvinnor i riksdagen, eller i styrelserummen, är otillräckligt om man på allvar strävar efter titeln ”världens mest jämställda land”.