”Ända sedan de tidigaste högkulturerna, i Mesopotamien mellan floderna Eufrat och Tigris då det växte fram städer som hade ett reglerat politiskt styre och någon form av armé och ordningsväsende, har vi haft lagar som reglerar på vilka villkor människan skall leva samman…

 

…De gränserna måste upprätthållas för att inte kaos åter ska breda ut sig, för att inte den anonyma pöbeln med sina övergrepp ska ha makten.”

De här raderna torde bli några av veckans mest citerade i bloggosfären. För den som missat dem kan jag informera att de inte kommer ur någon reaktionär penna från början av förra seklet, även om det kanske låter lätt anakronistiskt. Nej, det är Jonas Gardell som i måndagens Sydsvenskan också kommit ut ur garderoben som någon slags anti-pirat.

Men Gardell drar nu inte sin lans i första hand för att värna sin och andra välgödda kulturarbetares upphovsrätt, även om klassintresset som vanligt inte ljuger och det också finns med.  Nej, framförallt vill han klämma åt ”pöbeln” som beter sig illa med den nya teknikens möjligheter att vara anonym.

I slutet på 80-talet var Jonas Gardell krönikör i den frihetligt socialistiska veckotidningen Arbetaren. Med den tidens mått mätt var hans texter inte sällan utanför det politiskt korrektas gränser. Men det var inte bara de många runda orden och elakheterna om makthavarna som var anarkistiska. På den tiden var det också vad han politiskt etiketterade sig och han hade tidigare varit engagerad i huvudstadens anarkiströrelse.

Mig veterligen har Gardell varken förr eller senare bekänt sig till någon annan politisk -ism även om han liksom anarkisterna Hasse & Tage också uttryckt uppskattning över det socialdemokratiska välfärdsbygget. Gardells utspel blir inte heller mindre märkligt över att han så sent som häromveckan på sin blogg dissade lagstiftaren och menade att han och Mark egentligen varit gifta i två decennier:

"Nog för att vi varit gifta sedan 1988 då Claire Wikholm vigde oss i köket inför ett hundratal vittnen i vår första egna lägenhet på Brännkyrkagatan, men ändå. Alltid trevligt när riksdagsmännen såhär 21 år senare hinner ikapp verkligheten."