Researchgruppen vann ifjol en guldspade för sitt grävjobb i Expressen om den högerextrema sajten Avpixlat. Dagens Samhälle pekar nu ut tre av personerna i frilanskollektivet som själva varandes politiska extremister, fast på vänsterkanten, och antyder att deras ”åsiktsregistrering” är problematisk. Artikeln, som tidningen Fokus tidigare stoppat, har redan fått kritik för att den insunierar ogrundande fakta och en av de tre utpekade har av allt att döma aldrig ens varit medlem i Researchgruppen.
Något som skrämmer mig mer än slarv med fakta kring enskilda journalister är hur idag, i en tid fortfarande präglad av 11 september och de krig samt terror som följde, hela organisationer obefogat kan extremiststämplas. I den här artikeln pekas bland annat förbundet Allt åt Alla, mest känd för sin överklassafari bland Stockholms finare förorter, ut. Jag antar att flera av deras medlemmar upplever detta lika absurt som de artiklar jag läste i samband med när Statens medieråd för två år sedan släppte sin kartläggning av ”våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet”.

I flera år var jag aktiv i vänstersinnade Yelah. Nättidningens storhetstid med hundra tusen besökare i månaden inföll efter Göteborgskravallerna då tidningen uppmärksammades för, som publicisten och medieexperten Martin Jönsson uttryckte det i tidskriften Media i Fokus nr 2-2001, att vi ”klarade mycket av den snabba och korrekta rapportering som större nyhetsorganisationer snubblade på”. Yelah blev lite av en plantskola, flera skribenter vann mediepriser och gick senare vidare i branschen. För tillfället är Yelah inte uppe på nätet men har de senaste åren mest fungerat som ett stort samhällspolitiskt arkiv som exempelvis elever, på såväl grund-, gymnasie- som högskolenivå, använder som källa i sina skolarbeten.

När Statens medieråd sommaren 2013 släppte sin kartläggning blev kritiken i de sociala medierna massiv. Bland annat för att när TT rapporterade om kartläggningen hette det att Yelah är en av landets två ”öppet våldsbejakande vänsterextrema webbplatser”. Detta hann flera dagstidningssajter publicera innan TT ändrade i artikeln. Även myndigheten förtydligade på Twitter att ”Yelah INTE definieras som våldsbejakande.”

Men ingen rök utan eld. Yelah är med i kartläggningen vilket i sig leder till komplikationer som gör att staten här måste sägas ha varit ute på ideologiskt mycket hal is. Låt vara att Yelah placerades i den autonoma miljön, begreppet har tidningen aldrig använt själv under sina tjugo år, men när författarna i ett tidigare kapitel definierat ”autonom” som ”de som sprider antidemokratiska våldsbejakande vänsterextrema budskap” så blir ändå resultatet rent orwellskt. Det vill säga svart blir vitt och demokratins förkämpar kallas dess fiender.

Yelah användes nog här som halmdocka för att undvika kritik om ensidighet men är inte radikalare än exempelvis Aftonbladet Kultur. Rapportförfattarna vågade förstås inte dra ut trådarna så långt som till landets största kultursida men det är vad intellektuell hederlighet kräver för en diskussion om vad som är vänsterextremism. För debatten som sådan är givetvis legitim även om detta exempel visar hur farligt det kan bli om staten initierar den. Dagens Samhälle lutar sig också mot staten och hänvisar i sitt utpekande av Allt åt Alla till den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism vilken sedan inrättandet i somras fått liknande kritik som medierådet. Så även Allt åt alla har alltså uppenbart drabbats av statliga kålsuparteorier.