Medie- liksom förlagsbranschen är i förändring och det av ekonomiskt tvingande skäl. Under de senaste två decennierna har bokutgivningsföretagen tagit allt större del av bokmarknaden. Det vill säga betal-, hybrid- och andra varianter av förlag som sysslar helt eller delvis med uppdragsutgivning där författarna själva får stå för en stor del av produktionskostnaderna. Ett sådant företag är min tidning Opulens samarbetspartner Ekström & Garay förlag som både sysslar med traditionell utgivning, bland annat en klassikerserie, och har upplägg där författaren själv medfinansierar produktionen. I tisdags fick förlaget kritik för att tillhandahålla de senare tjänsterna. En författare kallade det på Facebook för ”oetiskt” och en ”hästskojaraktig idé”.

Men alla manus blir som bekant inte antagna av traditionella förlag. Egenutgivning, som torde ha funnits sedan boktryckarkonsten uppfanns, är visserligen ett alternativ men många väljer istället att idag köpa in tjänster som textredigering, layout, marknadsföring och distribution. Så vad är problemet? Jag önskar visserligen en värld bortom kapitalismen, gärna att allt här i världen vore gratis och delades solidariskt, men i den krassa verklighet vi lever i förstår jag inte varför det skulle vara värre att tjäna pengar på någons bokdrömmar än säg som personlig tränare åt någon vars högsta önskan är en muskulös kropp. Lite mer logik vore önskvärt.

Som så ofta i sociala medier fick den kritiska författaren medhåll av åtskilliga Facebookvänner varav de flesta verkar haft en mycket dålig utsikt, däruppe i sina elfenbenstorn, över den mångåriga utvecklingen. Kanske har de inte ens hört talas om Hoi Förlag eller Vulkan som efter 14 år nu kallar sig ”Sveriges största bokutgivare” ? Med största sannolikhet känner de i alla fall inte till att Bonnier numera har en egenutgivningstjänst. I deras krympande värld existerar nog bara Albert Bonniers, Norstedts (även om de nu är uppköpta av Storytel), Natur & Kultur och en handfull andra gamla finförlag. Jag får dock tillägga att i alla fall ett par av Facebookvännerna påpekade försiktigt att det på Ekström & Garays sajt faktiskt tydligt framgår vad förlaget sysslar med.

Apropå Natur & Kultur uttalade sig deras tidigare förläggare Christian Reimers följande i en artikel till tidningen Svensk Bokhandel: ”Uppdragsutgivning är betydligt vanligare än vad folk tror. De stora förlagen ägnar sig åt det i större utsträckning än vad de vill medge.” Det var också 14 år sedan den artikeln publicerades.

Även Opulens fick sig en släng av sleven i tisdags och i ett fall handlar det om rent förtal. För när folk eldar upp sig i sociala medier är hederlighet ofta underordnad de killgissningar, här snarare gubbspekulationer, som bryter ut som någon slags kollektiv tvångshandling.

Några var kritiska till att Opulens i Ekström & Garays säljbrev kallas för ”landets ledande kulturtidskrift på nätet”. Nå, ”ledande” kan betyda mycket och jag är inte rätt person att bedöma det epitetet i marknadsföringen. Opulens har i alla fall på mindre än tre år skapat ett kulturmagasin som utkommer fem dagar i veckan och har tusentals läsare. Just i tisdags hade vi enligt Google Analytics hela 7 136 unika besök. Under ett enda dygn alltså. Jag kommer inte på någon annan liknande svenskspråkig kulturtidskrift som är i närheten av detta, så ledande eller inte har Opulens i alla fall skapat svensk tidskriftshistoria. Måhända skryt men likväl sant.

Att det sedan skulle vara något fuffens med att Opulens ägare Melker Garay också, som namnet antyder, äger halva Ekström & Garay, är också ett exempel på vissa av dessa kommentatorers bristande logik. Även om vi hade samma ägare skulle det inte vara något som helst märkligt. Hört talas om att Dagens Nyheter finns i samma ägarsfär som Albert Bonniers förlag?

Är man som jag aktiv i sociala medier möter man okunniga kommentarer dagligdags. Snabbheten på Twitter, Facebook osv premierar ju inte direkt eftertänksamhet. Må så vara. Men jag tål inte lögner…

I år har jag varit yrkesverksam som journalist i ett kvarts sekel. Som redaktör för fanzines, tidskrifter och oberoende medier längre än så. Det känns rätt fånigt men uppenbarligen behöver jag skriva den här meningen: Nej, du kan inte köpa recensioner i Opulens! Att som en av kommentatorerna påstår att om du köper ett utgivningspaket i Ekström & Garay så får du din bok recenserad i Opulens är rent förtal. Vi är vaksamma över jävsituationer generellt och när exempelvis våra egna medarbetare ger ut böcker lägger vi ut dem på externa kritiker och uppger också den relationen i den redaktionella ingressen.

Det ekonomiska samarbetet mellan oss och Ekström & Garay är enkelt: De annonserar hos oss. Med vanliga banners och så kallad native advertising i form av författarporträtt som är tydligt märkta för att skiljas ut från redaktionell text (exempel hittas här). Punkt slut.

I en tid när mediebranschen är i förändring, läsarna hoppar mellan olika mediesajter och trogna prenumeranter blir allt mer sällsynta så måste man leta andra finansieringsvägar. Men det innebär inte att man kan tumma på den publicistiska etiken. Inte Opulens i alla fall. Aldrig.