Oskuldens tid


Bebådelsen, fresk av Fra Angelico (cirka 1432)

Några fiffiga amerikanska entrepenörer har börjat sälja oskuldsintyg, Certificate of Virginity . Eventuella tidigare försyndelser är ovidkommande. För en ynka dollar blir du en ”born again virgin”.

I Norge går man åt andra hållet och vill istället tona ned jungfrudomen hos självaste jungfru Maria. Under 2010 kommer våra grannar i väst få en ny översättning av Gamla Testamentet. Norske bibelselskap menar att översättningen från hebreiska från början varit felaktig. Judiska ordet almá, som översatts till jungfru, betyder i själva verket flicka eller ung kvinna. Kristna kritiker till den språkliga förändringen saknas förstås inte.

När jag gick i konfirmationsundervisning så lades ingen större vikt vid Heliga jungfrun. Att bebådelsen inte var något jordiskt samlag framgick förstås men det var snarare det gudomliga trolleriet som poängterades och inte Marias obefläckade upphöjdhet.

Men tiderna förändras. Ifjol gjordes en undersökning bland Stockholms niondeklassare. Nästan en fjärdedel av flickorna som svarade på enkäten uppgav att de förväntas vara oskulder tills de gifter sig och att de inte får ha någon pojkvän. Även från vissa håll och kanter i svensk kristenhet märks ett nymornat intresse för ungdomars oskuld.

Den sexuella alltså. Oavsett ålder är vi väl innan syndernas förlåtelse fortfarande inte utan skuld antar jag.

Om betydelsen av Marias jungfrudom ska tonas ned eller inte får väl bibelexperterna tvista om. Men jag tror bestämt att jag avstår från att köpa tillbaka min oskuld. Reglerna för att kunna tillskansa sig ett sådant där amerikanskt certifikat verkar iofs mycket liberala men själva affärsidén förutsätter ju trots allt en förlegad uppfattning om synd.