En dag trädde han fram. Malmöbyråkraten som vill ge överklassens önskan om social rensning i innerstaden ett ansikte. Och han uttrycker det med elitismens mest avslöjande fascistoida tankegång: Normens rätt till lebensraum.

I  tidningen Södra Innerstaden skrev Thomas Ferm, vikarierande enhetschef för Stadsdelsförvaltningen, en krönika. En replik till de "illegala" affischer mot lyxrenovering av Möllevången som enligt Ferm "smetar ner stora delar av Södra innerstaden". Ferm vill det motsatta. Riva hus och bygga nya, lyxrenovera hyreslägenheter till attraktiva bostadsrätter och locka hit flotta butiker. "Flashigt". "Trendigt". Magretande krämarklyschor om en meningslös livsstil.

Ferm vill byta ut oss som bor här mot bättre bemedlade, mot "vanligt folk" som han bisarrt nog kallar dem."Vad är det som säger att det bara är låginkomsttagare som ska bo i Södra innerstaden?" Vad svarar man på en så imbecill fråga? "Jo, därför att låginkomsttagare inte äger den socialt nödvändiga kompetensen att vi kan beblandas med er v a n l i g a medborgare. Det vore en katastrof för folkhälsan och landets ekonomi. Era espressocaféer sänker låginkomsttagarnas naturliga lust att arbeta mot usel betalning. Era pudrade kalsonger gör dem allergiska. Era välklippta pekineser lockar fram deras djuriska instinkt att döda."

Liksom sina föregångare i historien beskriver inte Ferm framtiden för oss andra, vi som avviker från hans gucciklädda norm. Den slutgiltiga lösningen kan förstås inte presenteras innan mytbildningen cementerats. Blind av sin egen storslagna vision ser han inte heller något positivt med ett av Sveriges idag mest spännande kulturkvarter eller med allt det ideella arbete som gör stadsdelen så levande. "Har inte Södra innerstaden oförtjänt de bästa möjligheterna att vara den mest attraktiva stadsdelen, utan att egentligen ta vara på förutsättningarna?"

Folkets Park ska byggas om. Central Park i New York är förebilden. Ferm ser framför sig hur malmöborna på helgerna beger sig till "före detta Folkets Park" för att fika och lyssna på musik. Som idag alltså. Men med Ferms skruvade verklighetsuppfattning ekar förstås parken nu öde. Eller så är den bara nedlusad av osynliga låginkomsttagare.

På nätet och i protestbrev spreds kravet att Stadsdelsförvaltningen skulle avskeda Thomas Ferm. Som fackligt aktiv känner jag spontant motvilja till det. Han är trots allt inte folkvald utan tjänsteman. På sin höjd ett namn att spotta åt när det uttalas.

Det verkligt oroande är att bostadskapitalet självklart ser en så kallad gentrifiering, ett utbyte av den stadsdelens invånare, som önskvärd. Men vad de antagligen inte räknat med är att många låginkomsttagare som flyttat till Möllan gjort ett aktivt val. Och dessutom tror jag att flera av oss inte heller är främmande för att organiserat bojkotta de klonade trendfiken, hälla socker i grävmaskinernas bensintankar och bussa våra byrackor på överklassens äckliga pekineser.