Politiska ekokammare

"Högerns ekokammare" (Klicka för större bild)

”Med en resursmässig övervikt åt höger flyttas det som utgör mittfåran av språkbruk, uppgifter, vinklar etcetera åt höger.” Johan Ulvenlöv och Marika Lindgren-Åsbrink från det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots skrev häromveckan om det svenska medielandskapet inför riksdagsvalet.

Personligen ser jag inte valrörelsens utgång som någon epokgörande politisk händelse. Långt ifrån. Men Netroots analys i tidningen ETC visar ändå hur snedvriden, i betydelsen högervrickad, opinionsbildningen är i landet och det har förstås en mer djupgående betydelse än om landets statsminister kommer heta Fredrik eller Mona efter den 19 september.

I kalla siffror räknat har högern ett stort övertag. De borgerliga partierna har 169 miljoner i valbudget men de rödgröna bara 89. Högerns tankesmedjor har tillgångar på 325 miljoner samt femtio anställda medan vänsterns har en ynka mille och en enda person anställd. 59 dagstidningar har borgerliga ledarsidor men bara 13 är socialdemokratiska. Så där kan man hålla på och räkna men det viktiga är att detta är grundförutsättningarna för vad skribenterna kallar ”högerns ekokammare”. En sluten cirkel ”mellan resursstarka näringslivsintressen, borgerliga partier, regeringen och de borgerliga ledarredaktionerna i Sverige.”

Jo, visst kan regeringskansliet genom Moderaterna haft möten med Svenska Dagbladets ledarredaktion kring hur de på ledarplats bör förhålla sig till Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. Och nog tar intresseorganisationer som Almega och Svenskt Näringsliv fram rapporter som sedan utgör grund för kampanjer vilka regeringspartierna opinionsbildar för. Hemliga donatorer skänker miljonbelopp och det är i sin ordning att säga att ”regeringen och Moderaterna återbetalar sedan stödet genom att ge sänkta skatter, makt och kickbacks till de som skjutit in pengar i ekokammaren”.

Dock. Det är ju inte så att de rödgröna, om de kommer till makten, nödvändigtvis kommer avstå från skattesänkningar som ökar klassklyftorna. I vårt globala samhälle finns det ju fler faktorer än svenska ryggkliarklubbar och det tycker jag skribenterna från Netroots ärligt kunde ha påpekat. Men det intressanta är att det inte riktigt finns någon motsvarande massmedial ”ekokammare” på den vänstra planhalvan. LO:s öppna bidrag till Socialdemokraterna är småpengar och den upplagemässiga räckvidden för de s-märkta ledarsidorna är kort. Almegas siffror kring RUT-avdraget publicerades okritiskt på nyhetsplats. Begreppet ”utanförskap” har sitt avstamp på de borgerliga ledarsidorna. Några liknande exempel från vänster är svåra att finna.

Jag förstår frustrationen och delar slutsatserna. Men blickar man bortom partipolitiken pekar Ulvenlövs och Lindgren-Åsbrinks analys ut det sedan länge uppenbara. Att parlamentariska val i ett kapitalistiskt samhälle är en ganska primitiv form av demokrati.

 

Comments Closed

3 reaktioner på ”Politiska ekokammare”

Kommentarer är stängda.