Året efter bröllopet föds Estelle och mediernas svassade åter igen för monarkin 

SVT fälls för ett inslag från tidigare i år som var kritisk mot kungahuset och som Granskningsnämnden anser var allt för partisk. Det kan tyckas lite snarstucket med tanke på de enorma resurser SVT lade ned för tre år sedan, inför och under bröllopet mellan kronprinsessan och hennes Daniel. I den rojalistiska yran inför kronprinsessans bröllop trängdes normalt publicistiskt tänkande undan hos alla medier, även hos public service, och det mesta kring kungahuset skildrades okritiskt och uppsluppet.

Public service-medieras uppdrag sägs vara i allmänhetens tjänst. Riktigt vad som menas med det är inte alltid lätt att veta. Att det finns ett intresse hos allmänheten för kungligheters bröllopsbestyr råder det inga tvivel om. Men hur mycket och med vilka journalistiska metoder skulle Sveriges Television och Sveriges Radio uppmärksamma spektaklet?

Ja, på SVT:s sajt ”Det kungliga bröllopet” fanns en blogg signerad Ebba von Sydow. Där fick vi exempelvis veta att Charlotte Casiraghi, dotter till Monacoprinsessan Caroline, fick sin första klänning designad av Karl Lagerfeld och att hon gärna mixar med märken som Gucci och Tod’s. En av många bloggposter som överskred gränsen för textreklam och som förmodligen inte accepterats om det inte varit för att fördämningarna helt hade brustit. Sverigesradio.se hade sin rojalistiska motsvarighet i ”Kungahuset”. En sajt som skadade SR:s förtroende ytterligare då de anställde en av Daniel Westlings närmaste vänner som reporter.

Journalisten Tove Meyer avstängdes med omedelbar verkan från sitt arbete som researcher på P3:s Morgonpasset för att hon varit med och skrivit ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken”. Inte bara jag blev förvånad över den plötsliga finkänsligheten. ”Sveriges Radio måste ge en trovärdig och hållbar förklaring till det här”, sa Jesper Bengtsson ordförande för den svenska sektionen av Reportrar utan gränser till tidningen Journalisten.

Tove Meyers chef, Robert Frisk, menade dock att hon satt på dubbla roller och att det skulle kunna innebära en intressekonflikt. I klartext: Att avslöjandena i boken borde kommit Sveriges Radio till del. Men det konstiga är att Meyers arbetsgivare hela tiden känt till arbetet med boken och att det var först efter två och halvt år, när den skulle släppas och det började glunkas om ”skandalbok”, som de drog öronen åt sig.

Nej, jag är inte odelat positiv till olika drev mot kungen. Nog fanns det i ”skandalboken” säkert en del påstådda överträdelser av makt och myndighet, exempelvis att Säpo anklagades för att ha genomsökt olika kvinnors lägenheter och städat undan festbilder, som är viktiga att belysa. Men en hel del av det som rapporterades var bara snaskigt. Det är helt i sin ordning om public service-medierna försöker avstå från det senare. Men varför satt de inte på lika höga hästar när bröllopshysterin härjade som värst?

Ok. Daniel Westlings bästis petades till slut, men hur kunde man ens komma på tanken att anställa honom? Svassandet kring ”kungabröllopet” hade ju redan slagit alla rekord vad gäller övertramp i kravet på opartiskhet. Men en medarbetare som utanför redaktionen bidrar till en bok som delvis är kritisk till statsöverhuvudets liv och leverne var för mycket liksom ett inslag där en av folket vald riksdagsman, en socialdemokrat, argumenterar emot monarkin. Självklart skulle inte hundra sådana antirojalistiska inslag väga upp de propagandavinster som hamnade på kungahusets konto när public service-medierna bevakade det så kallade ”kungabröllopet”.

Jag tycker allt att det verkar som om våra public service-kanaler har minst två publicistiska måttstockar vad gäller olika mediehajper kring kungahuset.