Presstöd till främlingsfientliga tidningar är förstås inte vad de flesta av oss vill att våra skattepengar ska gå till. Men är alternativet verkligen bättre?
Rabaldret om Nya Tiders närvaro under Bokmässan väcker liv i diskussionen om inte presstödstidningar bör granskas också utifrån värderingsgrunder. Det är ingen högoddsare att den här debatten kommer tillta. För den högerextrema tidningen kommer i år inhysta 2,9 miljoner kronor, en ökning med en miljon sedan första stödet för tre år sedan, och tack vare höstens ståhej sägs de fått hundratals nya prenumeranter vilket kan ge ytterligare klirr i kassan 2017.
När Lena Adelsohn Liljeroth var kulturminister ansåg hon att ”odemokratiska tidningar” inte borde få presstöd. En hållning som i höst verkar plockats upp av exempelvis Dagens Nyheters kulturchef som i Svt:s Gomorron Sverige för några veckor sedan kallade Nya Tiders presstödsberättingande för ”groteskt”. Andra, som Trelleborgs Allehandas ledarsida, har mer försiktigt talat om att ”statligt presstöd är problematiskt. Om skattemedel fördelas för att bredda debatten, var går då gränsen för vilka tidningar och tidskrifter som ska få stöd?”
Men var går gränsen för vad som inte ”breddar debatten”, för vad som inte är demokratiskt? Att en handfull politiskt utsedda byråkrater inte gillar en åsikt får inte utgöra grund för beslut om stöd. Men det är precis vad en ny presstödsförordning med demokrati och mänskliga rättigheter inskrivet i kriterierna, liksom någon helt annan slags bidragsform för ”bra journalistik” som bland annat Sydsvenska Dagbladets ledarsida föreslagit, kommer innebära.
Vi som värnar presstödet står inför det inte så angenäma valet att antingen förespråka att endast statligt godkända åsikter får del av kakan eller att alla, inklusive högerextrema krafter, får det. I det valet väljer jag helt klart det senare.
Jag anser att presstöden åt de högerextrema är det enda rimliga liksom också Presstödsförordningens ord om att det inte får tas hänsyn till tidningars ”politiska inställning eller dess ställningstagande i enskilda frågor”. Så länge de tekniska kriterierna vad gäller upplaga, unikt material etc följs kan inte ens en tidning som produceras av rasister nekas stöd.
Skulle presstödstidningarnas innehåll bedömas utifrån någon tuggummiparagraf om demokrati så kommer det bli mycket nyckfullt och politiskt styrt. Som ett brev på posten har det i debatten redan hörts krav på att inte heller vänstertidningar som Proletären och Offensiv borde få stöd.
Och vet ni vad? Hets mot folkgrupp exempelvis blir liksom inte lagligt för att en tidning uppbär presstöd. Bruna så kallade alternativmedier har tidigare dömts så det går alltså att bekämpa hat och kränkningar ändå. Men det kräver en genomtänkt strategi så att hotet inte blir dubbelt och även inkräktar på yttrandefriheten. Vad som fattas är nog inte i första hand nya, mer godtyckliga, riktlinjer för presstödet utan helt enkelt resurser att beivra brott.