Nyhetsvärdet i en revolution är alltid högt kan man tro. Särskilt om det handlar om en befrielsekamp som bekämpar fascister samtidigt som den försöker skapa rättvisa och frihet åt de förtryckta. Ändå har samhällsexperimentet i syriska Rojava ännu inte lämnat många avtryck i svensk media. Varför?
”Vi vill införa socialism”. Så löd TT:s rubrik den fjärde januari 1994 och i ingressen talas det om att EZLN, den rebellgrupp som börjat operera i djungeln i Mexicos sydligaste delstat, vill utrota kapitalismen. Då hade det endast gått två dygn sedan de tidigare okända zapatisterna, som de oftast kallas, inlett sitt uppror mot förtrycket av chiapas indianbefolkning. Medierna skulle rapportera åtskilligt om upproret de närmaste åren, ibland i ett revolutionsromantiskt skimmer.
Rojava är ett kurdiskt dominerat område i Syrien som förra hösten blev känt för omvärlden då Folkets försvarsenheter, YPG, och Kvinnornas försvarsenheter, YPJ, lyckades driva bort IS vilka belägrade staden Kobane. Mindre känt är det samhällsexperiment som pågår i området.
Rojava har förklarat sig självständigt från Syrien, även om de säger att de inte vill bryta sig ur landet, och i januari 2014 presenterade de en egen konstitution. Enligt den har alla minoriterer fullständiga rättigheter och kurdiska, arabiska och assyriska är alla officiella språk. Parlamentet måste också ha minst 40 procent av vardera kön bland sina ledamöter.
En del svenska vänstergrupper har i alla fall engagerat sig. Förbundet Allt åt Alla i Malmö och Lund har bland annat samlat in pengar åt YPG/YPJ. I samband med den publicerade de ifjol ett uttalande i vilken de skriver att ”den dag vi tror att konflikten står mellan araber och kurder eller mellan kristna och muslimer eller för den delen mellan svenskar och invandrare, så har vi misslyckats. Då har fascisterna vunnit. Oavsett om de kallar sig IS eller något annat.” Och just nu samt en vecka till driver förbundets avdelning i Malmö The Rojava Electricity Project för att få in pengar till reservdelar för dieselaggregat. Detta då Rojavas ordinarie energiförsörjning minskat kraftig sedan IS intagit stora delar av Syrien.
Dessa insamlingar är förstås inte förvånande då YPG/YPJ är de väpnade grenarna av Demokratiska unionspartiet vilka eftersträvar en frihetlig socialistisk basdemokrati. Snarare är det märkligt att inte mer hörs från vänsterhåll med tanke på likheterna med Spanien på 30-talet, i många vänsterkretsar den ideala revolutionen där kamp mot fascisterna gick hand i hand med ett verkligt demokratiskt socialistiskt samhällsbygge. Men framförallt är det ett stort frågetecken kring varför de stora, etablerade medierna i Sverige inte rapporterat mer om revolutionen och samhällsexperimentet i Rojava.
Kanske handlar det om fördomar samt andra prioriteringar i konfliktbevakningen? För att kurderna fortfarande är ”bergsturkar” i någon grumlig del av det allmänna medvetandet och att fascisterna i IS är så spektakulärt ondskefulla att mycket annat förbleknar? Jag vet inte men förmodligen handlar det om flera orsaker till den olyckliga nyhetsvärdering och förhoppningsvis blir den bättre.