Moderata ungdomsförbundet har startat sin vårkampanj – Jag älskar Sverige . Med sedvanligt hjärta mellan "Jag" och "Sverige". Med töntnationalism vill man alltså stävja rasistnationalism. Same shit, different names säger jag. Det finns ingen och har aldrig funnits någon god nationalism kompatibel med demokratiska värderingar.

Men deras kampanjsida är i alla fall skojsig att läsa. Som när de entusiastiskt pläderar för att vi måste börja tillåta bindestreck till svensk. "Finlandssvensk har vi redan, men varför inte turk-svensk, afro-svensk, homo-svensk" skriver ungmoderaterna. Men hallå alla äppelkindade brats-wannabees! Ni ser väl själva att det inte är något bindestreck i "finlandssvensk"?

Eller deras gulliga utspel om att "stoppa utvandringen". I runda slängar utvandrar 45 000 personer per år från landet. Vaffödådå? Jo, "blankett-Sverige skördar helt klart sina offer".
Kan det månne vara skatteblanketterna som tusentals blågula höginkomsttagare flyr från?

Ja, så här kan man hålla på att raljera en lång stund. Till grund för Muf:s närmast orwellska beteckning "mångfaldsnationalism" hittar vi till sist ändå den unkna protektionistiska kvasisolidaritet som all nationalism utgår från. Svensk är den "har svenskt medborgarskap" och vi måste hålla ihop mot De andra.

Nej, då var det gamla Muf trots allt bättre. Med kampanjer där hjärtat satt mellan "jag" och "äga" och där gränser skulle sprängas och in- och utvandring flöda fritt oavsett medborgarskap.