Sven Otto Littorin
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin lämnade regeringen i veckan. Först angav han som orsak att svenska journalistkåren varit allt för närgångna under den vårdnadstvist han är inblandad i. Men i slutet av veckan visade det sig finnas ett helt annat skäl till avhoppet.
När Fredrick Federley under pågående FRA-debatt grät i riksdagens talarstol så fick han för alltid en särskild plats i mitt hjärta. Att han sedan inte följde sitt eget, som hans mamma sagt att man ska, spelar ingen roll. Det är förmodligen något kodat från primitivare epoker i människans historia – men vuxna män som gråter är avväpnande.
Jag var nog heller inte den enda som fick en klump i halsen när Sven Otto Littorin med darrande röst räknade upp de tre orsakerna till sitt avhopp, namnen på sina barn.
Hårdhudade chefredaktörer, politiska motståndare – alla uttryckte sympati för mannen vars barn han påstår blivit förföljda av journalister till och med när han låg på hjärtintensiven.
Men dagen innan avhoppet hade visst Aftonbladet konfronterat Littorin med frågor om ett brott han pekats ut för. Brottet ska ha begåtts under valrörelsen 2006, innan Littorin blev minister, och har fängelse i straffskalan. Littorin låg under samma tidsperiod i skilsmässa, men det påstådda brottet ska inte ha någon som helst koppling till hans familj eller andra närstående.
Att Littorin under 16 timmar vägrar svara på frågor kring brottsanklagelsen och sedan väljer att avgå gör en minst sagt misstänksam. Liksom att han därefter säger sig gjort saker han ”inte är stolt över”. De flesta kolumnister och kommentatorer verkar dra slutsatsen att det finns ett dolt egentligt motiv. Samtidigt kan jag inte låta bli att vända på strålkastaren en gång till. Varför sjunger Aftonbladet nu en halvkvävd visa? Varför går man inte vidare med de ”graverande uppgifter” de jobbat med under ”en längre tid”. Jo, enligt tidningens ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin så beror det på att Littorin inte längre är ”en offentlig person”. Är det så enkelt? Om exempelvis Göran Persson misstänks för ett brott han sägs begått under sin tid som politiker, men innan han blev minister, skulle kvällstidningen då inte skriva om det? Tror knappast det.
Nej, lika mycket som omsorg om privatpersonen Sven Otto kan det faktiskt vara så att storyn inte håller helt ut. I alla fall inte just nu. Blir anklagelserna föremål för juridisk granskning kommer kanske mer fakta att läggas ut i offentligheten. Och oavsett så kan faktiskt Littorins darrande tal om barnen ändå vara äkta. Även en brottsmisstänkt pappa kan ha känslor och ett motiv för avhoppet behöver inte utesluta flera. Kanske var Aftonbladets konfrontation inte den egentliga orsaken utan bara droppen som fick bägaren att rinna över?