Lovligt byte för Sveriges Radio?

Maria Persson Löfgren, Sveriges Radios Östeuropakorrespondent, ondgör sig i sin kolumn i Kommunalarbetaren över att redaktörerna sållar i hennes journalistiska material efter politiska preferenser.

Hon har besökt en organisation för mödrarna till offren i Srebrenicamassakern. Ett brott som nu står på listan över åtalspunkterna mot den anklagade före detta bosnien-serbiske presidenten Radovan Karadzic. Srebrenicas mödrar anklagar Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt, då EU:s sändebud på Balkan, som ansvarig för massakern då han enligt dom visste vad som skulle ske. Hårda ord som alltså inte går att sända i svensk radio.

Persson Löfgren jämför med hur många gånger hon gjort inslag med samma hätska utfall mot en annan politisk toppman, Rysslands president Vladimir Putin. ”Aldrig en invändning om huruvida argumenten eller ilskan mot Putin var saklig eller ej. Det var självklart att släppa fram kritiska röster mot den enväldige presidenten i Ryssland utan att egentligen kontrollera om han verkligen hade makten att göra något åt det ena eller det andra.”

Att inrikespolitiska avvägningar ger olika vinklingar i bevakningen av toppolitiker är illa men ändå inget större mysterium. Som Persson Löfgren själv beskriver det så vill redaktörerna inte riskera att hon tas för en ”allianshatande reporter”, vilket förstås kan skada SR:s trovärdighet. Men visst ger hennes påpekande om hur Putin behandlas en tankeställare.

För inte kan man tänka sig att exempelvis hätska utfall mot ledningen för världens krigförande nation nr. 1, den kvarvarande supermakten, skulle släppas igenom utan en redaktionell diskussion om saklighet.