Vår yngsta är adopterad från Etiopien. Ponera att jag kallar henne för ”pappas lilla chokladboll”. Anta att en lagens paragrafryttare kommer förbi och hör de uttalade orden. Är det då rimligt att jag döms för ”hets mot folkgrupp”?

Nej, jag tänkte väl det. 

Det är skillnad på lag och oral. Måste vara det. Men det är inte alltid lätt att veta vad folk e g e n t l i g e n säger. I morgontidningen läser jag att en 37-årig anhängare av IFK Göteborg dömts för att ha kallat Malmö FF-supportrar för ”Rosengårdstattare”. Enligt polisen ska han under sitt orerande också gjort ”Hitlerhälsningar”.

Den dömde ställer sig förstås oförstående till anklagelserna. Han menar att det uttalade är att betrakta som ett smeknamn, att han och hans likar också brukar kalla AIK-supporters för ”Solnatattare”, att han inte såg några personer med utländsk bakgrund i närheten och att han bara viftade med armen över huvudet. Jag antar att han menar pekar viftande. De brukar göra det, fotbollsfansen. Peka finger och bröla.

Oavsett det e g e n t l i g a uppsåtet så verkar brottet långtifrån ”ställt bortom varje rimligt tvivel”. Jämför med om min dotter vore några år äldre, kanske en trilskande tonåring som av någon anledning vill klämma åt sin far. ”Han kallade mig chokladboll när jag var liten” säger hon och jag erkänner.

Vore det då inte rimligare att döma mig? I fallet med fotbollssuportern finns inget erkännande, inte ens ett offer med ansikte utan bara en polis som tolkat en situation.