Sydsvenskan går nu ut med att de kommer att lägga ned sin betalvägg på nätet. Detta trots att det enligt chefredaktören Pia Rehnquist går ”jättebra för oss digitalt och vi har tjänat en hel del pengar på de digitala prenumeranter vi har.” Men hon menar att de på lång sikt kommer tjäna mer på ökad räckvidd.
Det kan låta som ekonomiskt dumdristigt men samtidigt är kanske inte dagstidningskrisen, vilket man ibland kan få för sig i debatten, helt avhängig att folk snålar då de istället kan tillfredställa sina nyhetsbehov gratis på nätet.
Ändå går det inte att blunda för att dagstidningarna inte bara lägger ned resurser på något som inte ännu riktigt betalar sig och att det verkar som att framtidsidéerna om fungerande betalningsmodeller fortfarande är rätt luddiga. Pengarna som pumpas in går dessutom till något som direkt konkurrerar med papperstidningen.
Aktörer i de flesta andra branscher skulle aldrig komma på tanken att introducera en liknande vara eller tjänst. Att ge bort sin produkt gratis kan i en cynisk kapitalistisk värld tyckas vara ett företagsekonomiskt vansinne att glädja sig åt. Men nu är det inte korv eller bilar som skänks bort. I slutändan, med neddragningar, riskeras kärnverksamheten – att producera god journalistik – att urholkas och det försvagar demokratin. Riskeras. Det beror förstås på hur framtiden kommer se ut.
Det är dock inte så enkelt att om nätupplagorna lades ned så skulle intäkter och kvalité skjuta i höjden. Webbsatsningarna är knappast hela förklaringen. Stefan Melesko, docent i medieekonomi, skrev för några år sedan en mycket intressant debattartikel i branschtidningen Medievärlden. Han påpekade att upplageminskningen för exempelvis kvällstidningarna faktiskt började långt innan internet fick sitt genombrott. Generellt har också dagspressen sedan 60-talet ”höjt sina priser minst tre gånger snabbare än vad som gällt för andra produkter och kvällspressen hela sex gånger mer.”
Melesko hävdade att just fördyrningen är en starkt bidragande orsak till den minskade försäljningen men att medieföretagen mest fokuserat, läs skyllt på, nätets utveckling. Att prishöjningen varit en lättare väg, istället för exempelvis olika rationaliseringar, för att täcka intäktsbortfall. Han antydde en ond spiral men menade också att prissänkningar inte kommer att leda till en motsvarande stora upplagehöjningar och att genom tidningarnas ”politik vis-à-vis nätet så har läsarna fått alldeles för bra gratisalternativ. De röstar med fötterna.”
Lite vidare betraktat har inte dagstidningen samma betydelse i våra liv som tidigare vilket är en annan förklaring till krisen. Mycket av den information som vi förr letade i tidningen hittar vi ju idag på annat håll. Vill vi veta utbudet av lediga bostäder, vilken mat som serveras på mormors äldreboende eller nöjesutbudet i vilken stad som helst så finns det bättre källor än dagstidningen, på papper eller ej. Ett annat exempel är insändarsidorna. Med bloggar och diskussionsforum har de inte alls samma betydelse för den ideella opinionsbildningen.
Jag vet inte om Sydsvenskan nu gör rätt eller inte. Men utan att ha svar på hur dagstidningarna ska hitta fungerande betalmodeller för framtiden så tror jag det är klokt att se lite längre än de egna webblösningarna. I grunden handlar det om att dagstidningen inte spelar riktigt samma roll som förr men att kvalitetsjournalistik fortfarande kostar pengar.