Lena Adelsohn Liljeroth
På söndag sätter skådespelaren Sven Wollter upp en cabaret i Norrköping till förmån för hemlösa. När moderaten Sven-Åke Molund tidigare i veckan hyllade Wollters initiativ på Facebook replikerade partikamraten tillika kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth: ”Sven Åke, du har varit med så länge att du säkert vet att kommunisterna (ja, Wollter kallar sig stolt för kommunist) aldrig haft någon medkänsla med samhällets olycksbarn”.
Efter påsk kommer en utredning att tillsättas för att utforma förslag till public servicebolagens framtida verksamhet. Det har talats om att det under riksdagspolitikens behärskade yta nu pågår ett ideologiskt krig om SVT, SR och UR.
Jag har tidigare bland annat skrivit om tv-licensen och programutbudet. Två fronter i striden om SVT. Vad gäller det förra har jag svårt att se varför finansieringen inte kan ske via skattesedeln då nuvarande betalmodell är föråldrad och många program ändå går att se på nätet utan licens. När det kommer till programutbudet så tror jag att det är effektivare att verka för ett ökat demokratiskt inflytande över de kommersiella kanalerna än att krampaktigt försvara ett brett utbud i SVT och därmed slösa resurser på ett delvis liknande utbud som TV4.
En tredje front utgör sponsringen. Lena Adelsohn Liljeroth vill göra tydligare skillnad mellan de kommersiella medieföretagen och public service. Exempelvis har hon i nuvarande sändningstillstånd slopat förströelse som kärnuppdrag för SVT. I linje med det vill kulturministern slopa möjligheterna till sponsring. De 30-40 årliga miljonerna utgör idag visserligen knappt en procent av budgeten men är avgörande för att SVT ska kunna sända världsmästerskap i de stora idrotterna. Kulturministern menar dock att public service-kanalerna istället ska koncentrera sig på ”idrott som inte så ofta bevakas av de kommersiella kanalerna”.
Förslaget har stött på patrull och det rejält. Förutom den rödgröna oppositionen menar såväl Centern som Folkpartiet och Kristdemokraterna att det är viktigt att större idrottsevenemang som OS och fotbolls-VM sänds i breda kanaler. Dessutom är Sverigedemokraterna motståndare utifrån sin nationalistiska grundsyn. ”Landskamper bygger ju upp gemenskap och måste därför kunna sändas som public service för hela befolkningen”, sa SD:s kulturpolitiske talesman Mattias Karlsson till Svenska Dagbladet häromveckan.
Debatten är lite märklig. Det kan inte vara politikernas uppgift att besluta om vilka specifika program som SVT ska sända. Men visst. Ifall en majoritet av folket vill kunna se ett program, låt säga ett populärt idrottsevenemang, och ingen annan kanal i basutbudet kommer sända det så är det väl rimligt att det finns resurser för SVT som möjliggör ett självständigt publicistiskt beslut i frågan.
En viktigare fråga är hur stor sponsringen får vara. Dagens en procent av budgeten, men inte mer, kanske trots allt är en pragmatisk lösning. Från högerhåll är man dock alltid oroad över att allmännyttiga företagsverksamheter krockar med kommersiella intressen och kritiserar därför sponsringen. Konkurrens är okej men bara så länge det sker mellan vinstinriktade företag.
Ett ideologiskt krig pågår som sagt.
Radioteaterns nya chef om public service: GP, DN, SvD, Expr,
Publicerad i Skd den 3/1-2011
Vilken är SVT:s roll när vi kan se dagens många kanaler när och var vi vill?
Så var vi där igen, i en framtidsdiskussion om public service. Inför SVT:s och Sveriges Radios förhandlingar med kulturdepartementet har Lena Adelsohn Liljeroth flaggat för ett avsmalnat programutbud för åtminstone SVT. Att de ska sända programmen som inte får plats i de kommersiella kanalerna är visserligen en gammal ståndpunkt, i grova drag omhuldad av den politiska högern och avfärdad av vänstern.
Så var vi där igen. Vad är det med borgerliga politikers kultursyn? En ny undersökning visar att närmare nio av tio invånare i Uppsala anser det viktigt att den anrika universitetsorten uppfattas som en kulturstad. Men inte fasiken passar kommunens ansvariga på att göra några feta utspel för det.
Högerextrema Nationell Idag beviljades ifjol presstöd på mer än två miljoner kronor vilket orsakade debatt. Jag ansåg då och anser fortfarande att det var ett rätt beslut. Nu har tidningen åter igen beviljats anslag men Presstödsnämnden har av någon märklig orsak valt att hemligstämpla det ekonomiska underlaget. Samtidigt ifrågasätts hela bidragsformen från regeringshåll.
Fortsätt läsa Statlig mörkläggning av högerextrem verksamhet