”Det finns ett ideal att journalistiken bör stå på den lilla människans sida. Jag tycker att det är mycket märkligt att den lilla människan i stort sett aldrig är en cyklist.” Expressens ledarskribent Patrik Kronqvist satte i tisdags fingret på en blind fläck hos våra nyhetsmedier.
Fortsätt läsa En cyklande nation behöver cykeljournalistik
Etikettarkiv: journalistik
Kampanjjournalistik för goa gubbar
Om trängelskatten i Göteborg genomförs kommer den tas ut vid vägtullar
Kvällstidningarna är kanske de som hårdast känt av konkurrensen av gratistidningarnas och det digitala medielandskapets framväxt. Även om de ju under decennier haft spetsigare ord- och ämnesval än morgontidningarna så tycker jag tonläget de senaste åren ibland känts närmast desperat.
Utrensningar i allmänhetens tjänst
Public Service har drabbats av supervalårsfrossa och rensar bland allt som kan misstänkas ”partiskt”. Detta har lett till en publicistik som är inkonsekvent och öppnar för en diskussion om brott mot sändningstillståndet.
Våld inte alltid intressant
Vår mellanunge i händelse där media rapporterade om beväpnade demonstranter
De flesta har förmodligen upplevt att våra nyhetsmedier ibland spetsar sina skildringar av olika händelser. Detta är förstås ofta orsakat av flera mekanismer, alltifrån kommersiella intressen till något så allmänmänskligt som att journalister är människor och människor har en förkärlek till att krydda sina berättelser då det gör dem själva intressanta. Ofta är det harmlösa överdrifter men ibland har de konsekvenser för vår demokrati.
Politiskt våld. Två ord som i kombination triggar vilken redaktör som helst. Visst finns tillfällen då det krävs feta rubriker men långtifrån alltid. Jag har själv deltagit i demonstrationer där jag inte sett minsta tecken på oroligheter men där medierna efteråt rapporterat att jag deltagit i ett mer eller mindre regelrätt krig. Men korrekt nyhetsförmedling har betydelse för demokratin, för att vi medborgare ska kunna bilda oss en uppfattning om samhället, och därför är nyanserade skildringar av politiska aktörer viktiga. Även när de är våldsamma. Kanske särskilt när de är våldsamma.
Om exempelvis en manifestation innehåller våldsinslag, polis vs demonstranter eller demonstranter emellan, så är det inte alltid motiverat för en dagstidning att lyfta upp just den biten i rubrik och ingress eller till och med på förstasida. Det handlar bland annat om hur allvarligt våldet är.
När, och nu tar jag för en gångs skull upp ett par exempel jag finner publicistiskt korrekta, nazister attackerade en fredlig demonstration i Kärrtorp för en månad sedan så var det befogat att slå på den stora trumman. För flera personer skadades, 28 omhändertogs och tre häktades varav en för dråpförsök. Men motsatt nyhetsläge uppstod vid en stödmanifestation i Malmö i torsdags som hölls efter att en SSU:are blivit attackerad av två andra, förmodade, högerextremister. Inför demonstrationen hade Sverigedemokratisk ungdom skickat ett pressmeddelande att de tänkte delta. Något som förstås andra inte var särskilt glada för och det blev också bråk demonstranter emellan. Det var dock inget allvarligare och Skånska Dagbladet lät föredömligt incidenten, som den också kallades i texten, inte ta plats vare sig på förstasidan, i rubrik eller ens ingress.
Det finns också skäl att fundera på hur mycket som ska rapporteras. Om en folkvald företrädare för ett etablerat parti agerar våldsamt kan utförlig information vara mer befogad än om det är en aktivist från en politiskt maktlös organisation. I det förra fallet är det intressant för oss väljare och det missgynnar förmodligen partiet medan den senare grupperingen kanske använder våld för att få synas i media och nyhetsjournalistiken ska ju i möjlig mån inte agera megafon åt politiska intressen. Eller för den delen åt statsmakten. Ty svenska medier har dessvärre en benägenhet att återge polisens version av politiskt motiverade våldsamheter som faktum vilket i många fall är en sanning med kraftig modifikation.
Publicerad i Skånska Dagbladet
Journalistik som chockerar
På askens framkant kan man se skåran för den ”magiska flärpen”
Ibland känns det som våra dagliga medier är en del av nöjesindustrin och att vad som helst som kan skapa stor uppmärksamhet, oavsett om det är tragedi eller komedi, alltid får hög prioritering i nyhetsvärderingen. Men så läser, ser eller hör jag något reportage som är ett så gediget hantverk och ämnets angelägenhetsgrad så oantastlig att jag börjar tro på den kvalitetsjournalistik som de yrkesetiska reglerna talar om. Som senaste tidens avslöjanden.
Det var på lillejulafton och på nyårsdagen det hände. Det var då Aftonbladet förändrade allas våra liv till det bättre och det genom att avslöja något som hela tiden funnits mitt framför näsan på oss: De ”magiska flärparna”!
Den första artikeln handlade om den ”geniale folie-ryssen”, alias CrazyRussianHacker, vilken på youtube visar hur det i ändarna på behållare för plast- och aluminumfolie finns flärpar som ingen upptäckt (”åtminstone ingen på Aftonbladets redaktion” förtydligar den sanningstörstande journalisten). Trycks dessa flärpar in hålls folierullarna på plats. För det ”är ju väldigt irriterande när rullen flyger ur” som den chockade tv-kocken Tina Nordström säger till tidningen. Inte heller Tina kände tidigare till denna funktion vilken hon betecknar som ”alldeles fantastisk”. Mästerkocken Sigrid Bárány inflikar att också själva Youtube-klippet är ”fantastiskt härligt.”
På nyårsdagen blir det svenska folket upplyst om existensen av ytterligare en ”superpraktisk flärp”. Det är blott nittonåriga Jennifer Erixon från Helsingborg som hade haft med sig en chokladask av märket Paradis till sina morföräldrar under julaftonen. Efter middagen sitter hon och pillar på askens lock då hon helt plötsligt upptäcker en flärp och en skåra i asken. Jennifer förstår ”direkt att det var ett lås för att stänga asken” (jag kan avslöja för er läsare att det enligt säkra källor och verifierat av fältarbete finns en liknande funktion hos Alladin-asken). Men även om Jennifer ”blev alldeles exalterad och jätteglad och så himla chockad” finns smolk i bägaren – konkurrensen från ”folie-ryssens” fynd. Men, som hon segervisst konstaterar, ”de flesta tycker faktiskt om choklad så jag hoppas att min upptäckt är lite bättre”.
Någon hävdar säkert att både tillverkaren av Sveriges mest sålda chokladaskar liksom det internationella folie-kapitalet kan klara av sin egen konsumentupplysning, för såna småaktiga påpekanden kommer alltid från negativa människor som dessutom ofta helt saknar förmågan att chockeras. Men det förhåller sig precis tvärtom. På de sociala medier där länkarna till flärp-reportagen spridits av tusentals svenskar har dessa nyheters dignitet jämförts med såväl Palmemordet som Dagen D. Och det går inte heller ta miste på avslöjandenas positiva inverkan på folks liv då en av de vanligaste kommentarerna till länkarna är ”ha, ha!”.
Journalistiken begränsas av hot
Debatten om vad man törs och inte törs säga i offentligheten hade knappt ebbat ut i veckan när en besläktad blossade upp på nytt – Diskussionen om hot mot de som uttrycker sig i offentligheten. Igår publicerades en undersökning vad gäller olika former av kränkningar mot journalister och docenten som genomfört den är själv mycket förvånad över både de höga siffrorna och könsfördelningen.
Kvinnors underrepresentation i media
Anna-Klara Bratt och Mian Lodalen
EU granskar just nu jämställdheten i medierna, på uppdrag av nuvarande ordförandelandet Irland. Medieforskaren Maria Edström skrev i Svenska Dagbladet i torsdags att när ”journalister börjar se kön och genus som ett kunskapsområde och en källa till nyheter och andra perspektiv skulle det garanterat höja journalistikens kvalitet”.
Fortsätt läsa Kvinnors underrepresentation i media
Klappjakter och klappturkar
En moderat tjänsteman kallade häromveckan en politisk motståndare för ”klappturk” på Twitter. Några dagar senare twittrar en sverigedemokratisk politiker att han önskar klappjakt på journalister och vänstersympatisörer. TT valde att gå ut med namn på tjänstemannen men inte på den förtroendevalde.
SD tillhör makteliten
Rebeller?
Behandlas Sverigedemokraterna orättvist av medierna? Journalisten Björn Hägers nya bok Problempartiet fick i veckan en rejäl lansering i och med uppmärksamheten kring ett välbesökt seminarium i Almedalen.
40 år sen Watergate
Richard Nixon (1913-1994) var USA:s 37:e president och satt mellan 1969-1974
Det är fyrtio år sedan inbrottet i Demokratiska partiets högkvarter i Washington. Ett inbrott vars bakomliggande orsaker nystades upp av de då unga reportrarna Carl Bernstein och Bob Woodward och som ledde till en av historiens mest omtalade journalistiska avslöjanden.