Malmöpolisen påstår att en riksdagsledamot försökt sparka en polisman i huvudet. En fällande dom vore historisk men visar det sig att polisen ljuger måste det få konsekvenser. Och oavsett utfall har deras hantering av fallet redan skadat demokratin.

Daniel Sestrajcic, riksdagsledamot och ordförande för Vänsterpartiet i Malmö, har i dagarna hängts ut efter att han deltagit i en civil olydnadsaktion för att förhindra en avhysning av statslösa palestiniers protestläger utanför Migrationsverket. I förra veckan satte sig han och andra aktivister i armkrok på tältdukarna. Skånepolisens presstalesman Lars Förstell har i media uttalat sig om att Sestrajcic i samband med aktionen försökt ”sparka en polisman i huvudet”.

Uthängningen är inget publicistiskt övertramp. Det ligger i allmänhetens intresse att dessa anklagelser mot en av Malmös mest omtyckta politiker rapporteras. Media har i det här fallet också varit kloka och redan tidigt låtit motbilder komma fram. Däremot finns all anledning att vara skeptisk mot polisens påståenden och hantering av fallet.

Malmöpolisen har i åratal dragits med ett dåligt rykte och det inte helt utan egen förskyllan. Den brutala attacken mot en demonstration under EU-toppmötet i Malmö 2001, vilket blev upptakten till Göteborgskravallerna, är ett exempel. Liksom det bandande rasistsnacket om ”blattajävlar” och ”apejävel” i en piktetbuss 2008 kommer det säkert ta minst en generation innan det faller i glömska. Att polisen innan förundersökning ens inletts går ut i media och fastslår Sestrajcics skuld är, som chefsåklagaren och förundersökningsledaren Maria Sterup påpekade i Skånska Dagbladet i torsdags, anmärkningsvärt.

Det tog också flera dagar innan anmälan upprättades och Sestrajcic själv, som på plats trots allt talade med både presstalesman och kommenderingschef, fick reda på misstankarna först när media rapporterat om dem. Man behöver inte vara journalist för att uppfatta doften av fuffens och Sestrajcic har också oreserverat stöd av sympatisörerna.

Polisen säger sig ha filmbevis men av de filmer jag sett från tältaktionen finns inget som stöder anklagelserna eller en enda spark från någon överhuvudtaget. Hur som helst är det rättsväsendet som nu ska säga sitt och oavsett spekulationer i själva skuldfrågan kvarstår frågetecknen kring polisens hantering av fallet. För även om vi alla givetvis ska vara lika inför lagen så skadar det demokratin när de på detta vis uttalar sig så kategoriskt och den misstänkte är en namngiven folkvald.

Malmö har en stark solidaritetsrörelse och uppslutningen för att hindra en eventuell avhysning också av EU-migranternas läger, som är betydligt mer känd hos allmänheten än palestiniernas, kan bli mångdubbelt så stor. Farhågor om att polisen nu vill statuera exempel ligger därför nära till hands men i så fall tror jag de gör ett strategiskt misstag.

Sestrajcic var vid aktionen blott en aktivist bland andra. Även om det kanske är svårt för en hierarkisk yrkeskår att greppa så vilar arbetarrörelsen i grunden på en ledarlös gräsrotsprincip lika aktuell idag som när Joe Hill mördades för exakt hundra år sedan av en annan så kallad rättsstat: När en aktivist faller ska tusen nya ställa sig upp. Ja, eller i det här fallet sätta sig ned då…

Om undersökningen mot Sestrajcic läggs ned eller domen blir friande bör det få konsekvenser. Lars Förstell måste då avgå och en undersökning om hanterandet av fallet, vilket Maria Sterup redan utlovat, kan också leda till att andra oegentligheter kommer fram. Men vi får inte ha en naiv övertro på rättsväsendets förmåga till självsanering. Det är den tredje statsmaktens uppgift att vända på stenarna.