Det är sedan länge känt att Sverigedemokraterna stödjer och får stöd av högerextrema propagandasajter vilket förmodligen haft betydelse för partiets framgångar. Att partiets svans hotar journalister har också uppmärksammats. Men är företrädarnas egna ofta starka mediekritiska uttalanden en medveten strategi för att undergräva journalistiken?
Etikettarkiv: mediekritik
Inte alltid lätt att kalla en spade för en spade
Så kallade medborgargarden har under senaste tiden dykt upp i Sverige och påstår sig patrullera våra gränser till havs, bevaka offentliga badinrättningar, upprätthålla ordningen på gatorna och så vidare. Det verkar visserligen vara betydligt mer snack än verkstad men det är intressant att se hur olika medierna beskriver dessa grupper. Ett och samma gäng kan kallas såväl ”nationalister” som ”nazister” i rubrikerna.
Fortsätt läsa Inte alltid lätt att kalla en spade för en spade
Antisemitismen är illa nog utan mediernas vinklingar
I veckan har flera svenska och internationella medier rapporterat om att den danska skådespelaren Kim Bodnia hoppar av tv-serien Bron bland annat på grund av antisemitismen i Malmö. Men skådespelaren, som i serien gestaltar den danska polisen Martin Rohde, uppger själv en helt annan orsak än den mediernas vinkel hävdar.
Fortsätt läsa Antisemitismen är illa nog utan mediernas vinklingar
Mediekonsumenterna som ropar på varg
Vi lever som bekant i en tid när många som tror sig vara yttrandefrihetens främsta förkämpar egentligen bara försvarar sin självsvåldiga rätt att kränka andra. Samtidigt finns en motsatt reaktion där allt som gör folk lite obekväma ska anmälas. I dagarna har två medier fällts på tveksamma grunder och den nu framlagda statliga utredningen om integritet och straffskydd kan innebära ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten.
Fortsätt läsa Mediekonsumenterna som ropar på varg
Propaganda är inte journalistik
För runt tio år sedan associerades ”alternativmedia” och ”oberoende medier” ofta med sund kritik och seriösa journalistiska ambitioner. Idag är många av de största medierna som svänger sig med dessa begrepp högerextrema propagandasajter. Och det mesta, som exempelvis veckans nyhetsrapporter om sexuella trakasserier i Tyskland och Sverige, kopplas till etnicitet.
Nyhetsmedia får inte tysta bruna fakta
Sverigedemokraternas framryckningar i opinionen saknar motstycke i svensk politisk hitstoria. Detta borde inte spela någon roll för nyhetmediernas rapportering om partiets förehavanden kan man tycka. Riktigt så enkelt verkar det dock inte vara…
”Detta är ett parti sprungen ur nazismen” påpekade Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson i SVT:s Aktuellt i tisdags. I ett svar på frågan om inte SD med sitt stöd från 20% av väljarna i senaste SCB-undersökningen nu borde släppas in i värmen. Reportern klippte dock snabbt den historiska tråden då SD ”tagit avstånd från de nazistiska kopplingarna och de ju inte är här och kan försvara sig”.
Public service opartiskhet är ämne för ständig diskussion. SD-svansen är förstås en av de ihärdigaste kritikerna. Att hela tiden utsättas för ifrågasättanden verkar ha skapat en försiktighet kring allt som har med partiet att göra.
Inför valet 2006, när SD fortfarande stod utanför riksdagen, skrev jag en krönika i Skånska Dagbladet om att partiet inte får frysas ut. ”Släpp in SD” löd rubriken vilket förärade mig en åthutning på Aftonbladets röda kultursida. Och inför valet 2010 efterlyste jag på Helsingborgs Dagblads kultursida en journalistiskt ärlig hållning under rubriken ”SD måste behandlas likvärdigt”. Men nu är jag orolig att pendeln har svängt och medierna, särskilt public service, satt på sig silkesvantar när de närmar sig landets mest etablerade extremistorganisation.
Inför senaste valet var två personer från Musiker Mot Rasism inbjudna till radioprogrammet Morgon i P4 Malmöhus för att berätta om sin organisation. En av dem motiverade varför de anser att rasismen blivit allt mer alarmerande och exemplifierade med bland annat det skånska romregistret, polisen som kallade en Rosengårdsbo för ”apejävel” och Peter Mangs. Men när han i uppräkningen också nämnde att vi idag har ett riksdagsparti med ”rötter i nazismen” så slog även denna programledare bakut. När den inbjudne underströk att det är historiska fakta så menade programledaren att det var hennes uppgift som ”representant för Sveriges Radio” att påpeka att ”det får stå för dig”.
Nu tror jag inte att grävandet i SD:s förflutna är det mest effektiva sättet att bekämpa partiet. Tvärtom så verkar opinionen rätt likgiltig inför dom argumenten. Men resonemang kring vilken antirasistisk taktik som är bäst hör hur som helst inte hit. Att journalister lägger locket på i sådana här situationer är anmärkningsvärt.
Om någon mot förmodan missat SD:s ideologiska rötter så kan ni googla på ”Det sverigedemokratiska trädet” så hittar ni en pedagogisk illustration som Expo gjort. Det krävs ingen motpart eller motbild när någon påpekar partiets bakgrundshistoria i media. Lika lite som vid ett konstaterande om att påvens hatt är rund. Även bruna fakta är fakta.
Livesändningarna om terrordåden har inget egenvärde
Public service har högst förtroende bland svenska nyhetsmedier medan Aftonbladet och Expressen ligger i botten. Men flera menar att kvällstidningarna initialt klarade av rapporteringen om terrordåden i Paris betydligt bättre än SVT och SR vilka vissa hävdar helt havererade.
Fortsätt läsa Livesändningarna om terrordåden har inget egenvärde
Anhöriga positiva till journalisters ”frossande”
”Det här med att media intervjuar barn som just varit med om något traumatiskt känns inte helt okej.” Författaren och Piratpartiets partiledare Anna Trobergs tweet var en av många mediekritiska röster efter skolattacken i Trollhättan. Det är inte första gången medierna klandras för att inte visa vittnen, anhöriga etc hänsyn.
Denna återkommande intressekonflikt sammanfattade medieforskaren Anette Forsberg väl i en enda mening i SVT:s intervju med henne i måndags: ”Nyhetsvärdet för journalisterna är som störst när de mår som sämst.”
Anette Forsberg doktorerade tidigare i år med avhandlingen ”Sorgens avtryck. Erfarenheter av medverkan som sörjande i journalistik om brott och olyckor”. I den låter hon 22 personer vilka intervjuats av svenska medier i egenskap av sörjande komma till tals. Även om man nog inte ska dra allt för generella växlar så är det intressant att dessa röster också förmedlar en positiv bild av sina möten med nyhetsmedia. Ingen av dem ångrar sin medverkan, inte heller de som framför att de blivit mer kritiska och negativa till journalister och journalistik.
Framförallt verkar det handla om att de uppfattar det som att medieexponeringen bekräftar känslorna för den avlidne, att han eller hon förtjänar uppmärksamhet och inte är någon som bara glöms bort. Det upplevs också trösterikt att kretsen sörjande vidgas när andra, ibland helt okända människor, på grund av uppmärksamheten inbjuds att visa sympati.
Givetvis görs övertramp och flera av de intervjuade utsattes också för vad Forsberg kallar ”redaktionella kränkningar”. Det vill säga att de anhöriga ibland kände sig överkörda på grund av att journalistikens intressen som sagt inte alltid är densamma som deras.
Men att ingen ångrar sin medverkan är anmärkningsvärt. Antagligen har det att göra med att vi alla i de sociala mediernas tidevarv blivit vana vid att lägga ut en hel del av våra privatliv i mer offentliga sammanhang än tidigare. I allt större utsträckning också negativa saker. Detta är väl orsaken till att exempelvis Facebook nu utvecklar sin gilla-knapp så att det snart kommer finnas fler symboler än tummen att klicka på, bland annat en arg samt en ledsen emoji.
Hur media kan visa hänsyn verkar mycket handla om tidpunkt. Forsberg manar journalister till att noga överväga om man ska publicera intervjuer med anhöriga i närtid. ”Gör man det ska man tänka på sättet man tar kontakt med personen, och vad den intervjuade själv har för bild av vad det kommer resultera i” sade hon till SVT apropå attacken i Trollhättan.
Frågan är om barnen vars skolkamrater drabbades verkligen hade en sådan överblick samma dag som dådet inträffat. Eller om det bara var ”gamigt, gränslöst och oetiskt” som kommunikationschefen och medieanalytikern Olle Lidbom twittrade.
Kommersiella medier har inget egenvärde
Är public service skadlig för de kommersiella medierna? Frågan debatteras just nu men är den ur ett medborgarperspektiv verkligen relevant?
Fortsätt läsa Kommersiella medier har inget egenvärde
Dagspressens nätupplagor vinner på konkurrens
Public Service nätsatsningar har inte haft en negativ effekt på dagspressens webbupplagor. Tvärtom visar en ny undersökning.