Uppmärksammat fotojubileum. Längt fram Kim Phucs bror som också överlevde
Journalister står inte högt i kurs. SOM-institutets nya undersökning visar att förtroendet sjunkit till 23 procent. Det är lägst av alla undersökta yrkesgrupper och man behöver inte googla länge för att hitta åsikter om varför.
I samma stund som jag börjar skriva denna text om Brottsförebyggande rådets nya kartläggning så svarar en kollegorna på frilanskontoret i sin mobil. Hon bor i stadsdelen Kirseberg och nu vill hennes syster i Stockholm höra att det inte är hon som fallit offer för mordet där i torsdags.
Senaste åren har uthängningar av brottsmisstänkta blivit allt vanligare i medierna. I förrgår presenterades en undersökning som visar att journalister själva dock har en återhållsam inställning.
Reklam för något trevligt i våra kvarter
”Malmö, Malmö, Malmö. Jag är så trött på Malmö”. En av papporna på vårt dagis forskar om kulturens betydelse för städernas förnyelse, i synnerhet Malmös. På vår lekplats i Sofielund häromdagen var han innerligt trött på mediernas skeva bild av hemstaden. Han är inte ensam.
Anders Behring Breivik har på det grymmaste och mest vansinniga sätt som går att föreställa sig sökt mediernas strålkastare för att förklara sin politiska ståndpunkt. Detta har han gjort genom att begå ett massmord på barn. Han har redan fått mer än sina femton minuter i rampljuset och nu ger världens medier honom betydligt fler.
Var går gränsen för lögn? När blir ett fotot så hårt redigerat att det måste kallas för manipulation? Hur tufft kan en artikel vinklas innan den blir osann?
I första delen av Medialized smugglas armeringsjärn. Till bomber eller husbygge?
Trots att de flesta av oss dagligen tar del av en rad olika nyhetskällor och knappast tar det som rapporteras för sanningar så är det ur nyhetsflödet som vår världsbild i hög grad skapas. I tisdags sände Svt första delen av Medialized. En mediekritisk serie som ställer frågor kring varför vissa ämnen skildras men inte andra och som belyser hur nyheter kan vinklas och vilka som försöker styra vår verklighetsuppfattning.
Ett tidningshus med anspråk
Jag har skrivit krönikor av olika slag under femton år. Det har inte hänt ofta men några gånger har ämnet varit kritik mot tidningarna de tryckts i. Kolumner som jag alltid överlämnat till redaktörerna med en känsla av att nu är jag, som det heter, ”körd i branschen”. Som när jag var förbannad över att våra antirasistiska demonstrationer inte bevakades av Arbetarbladet. Den något högfärdiga rubriken kan jag väl så här långt efteråt erkänna att jag själv formulerade: ”Bourdieu om Arbetarbladet”.
Blommor och ljus för offren på Utøya
Många av de överlevande vid en katastrof som den på Utöya brukar efteråt bära skuldkänslor. Varför klarade just jag mig? Kunde jag ha handlat annorlunda? I Norge pågår förstås precis som i Sverige en debatt om hur medierna ska handskas med berättelserna från de överlevande vid Utöya. Finns det frågor som journalister aldrig bör ställa?
Jag har varit sommargäst i Umeå skärgård i fyra decennier. I medieljuset är alla katter grå är sjätte krönikan i min serie i Västerbottens-Kuriren i sommar.
Fortsätt läsa Skärgårdssommar: I medieljuset är alla katter grå