Mick Jagger och Keith Richards i San Francisco 1972
När jag en kväll för några år sedan skulle låsa vår port så small det till ute på gatan. Pang! Sekunden senare blickar jag ut. Ingen människa så långt ögat kunde se. Framför mina fötter fann jag däremot en plastkasse med vältummade Rolling Stones-skivor som några minuter innan definitivt inte hade legat där.
I höstas var jag i Stockholm och sprang Lidingöloppet. Efteråt besökte jag en Södermalmskrog med en av mina äldsta vänner. I min nya krönikesamling förekommer han i en barndomsskildring, en ”advokatson med pappans portfölj full med fermentaaktier” har jag bland annat skrivit. Hans farsa hade läst boken och hälsade nu, tjugo år senare, att han faktiskt inte ägt ett enda värdepapper i Fermenta.