Från och med årsskiftet avskaffas som bekant tv-licensen och ersätts av en obligatorisk avgift till de som har en inkomst. En på många sätt bra reform. Men utanför mediernas strålkastarljus har Alliansen och SD nyligen genomdrivit en förkortad avtalsperiod. En ”oväntad politisk enighet” och ”hotbild mot fri och självständig journalistik”, enligt TV4:s tidigare vd Jan Scherman.
Jag har länge ansett att tv-licensen ska avskaffas och ersättas av en public service-skatt, som den vi nu får 1 januari. Nuvarande betalningsmodell är nämligen inte i fas med den tekniska utvecklingen. Endast tre och en halv, av Sveriges fem, miljoner hushåll betalar idag avgiften och ytterst få av dem torde aldrig någonsin titta på Svt. Tidigare försök från Radiotjänst att kräva in avgiften för alla som inte har TV men en smartphone eller surfplatta med internetuppkoppling har också avslagits av Högsta Domstolen.
Alla som är myndiga och har en beskattningsbar inkomst kommer få betala den avgift, med ett tak på 1 300 kr per år, som kommer gälla från och med årsskiftet. Att behålla public service oberoende ställning, oavsett vilken politisk färg som regeringen för tillfället har, blir nu av största vikt.
Den 14 november fällde Centerpartiet och Liberalerna Ulf Kristersson som statsminister. Detta för att hålla Sverigedemokraterna fortsatt på en armlängds avstånd. Ett hedersamt motstånd som visar att även idag kan partipolitik i alla fall ibland grundas i något större än spelet om makten. Men samma dag, påpekar Jan Scherman i en debattartikel i tidningen Resumé i förra veckan, ”förenades hela Alliansen med SD och fattade flera gemensamma beslut om den kommande politiken för Public Service”. Den av regeringen och Vänsterpartiet föreslagna avtalsperioden på tio år förkortades exempelvis till sex. En lång period har varit ett viktigt argument för de som varit oroliga för att public service kan få svårt att behålla sitt oberoende.
Scherman ser också hur Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna förenas i sin syn på att Granskningsnämnden ska få större makt. En nämnd som utses av regeringen och därmed skulle också det politiska inflytandet över public service öka. ”Allianspartierna och SD delar i långa stycken en kritik mot SVT, SR och UR, som handlar om att programutbudet måste granskas hårdare”, skriver han.
Jag vet inte om man verkligen kan tala om en gemensam front men att de borgerliga partierna gör gemensam sak med vårt högerextrema parti är förstås oroväckande. I Danmark har SD:s systerparti Dansk Folkeparti nyligen fått igenom inte bara kraftiga nedskärningar av public service utan också en omläggning av programverksamheten så att den tydligare ska ”sprida dansk kultur och det danska kulturarvet.”
Om inte kortare avtalstider så borde i alla fall skräckexemplet från vårt grannland få svenska liberaler att inse att SD måste hållas borta från inflytande även i mediepolitiken.
