Sydsvenskan går nu ut med att de kommer att lägga ned sin betalvägg på nätet. Detta trots att det enligt chefredaktören Pia Rehnquist går ”jättebra för oss digitalt och vi har tjänat en hel del pengar på de digitala prenumeranter vi har.” Men hon menar att de på lång sikt kommer tjäna mer på ökad räckvidd.
Etikettarkiv: Sydsvenskan
Efterklokheter om #tintingate
Skadligt för barn?
I tisdags toppade Dagens Nyheter förstasidan med rubriken ”Bibliotekschef kastar ut Tintin” och snart stormade det i de sociala medierna. ”Tintin speglar en nidbild med ett kolonialt perspektiv. Små barn tar in det okritiskt” motiverade Behrang Miri, nybliven konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Stockholms kulturhus, beslutet.
Drömmarnas och mardrömmarnas stad
Möllevångstorget
Antirasistiska Expo har startat ett kontor i Malmö. I en debattartikel i Sydsvenskan i förra veckan skriver de att det inte beror på att staden har några särskilda problem utan att det där finns starka krafter som tror på ett samhälle för alla.
Lögn och förbannad dikt
Var går gränsen för lögn? När blir ett fotot så hårt redigerat att det måste kallas för manipulation? Hur tufft kan en artikel vinklas innan den blir osann?
Reepalus förslag hjälper inte oss som bor här
Ilmar Reepalu
Mångfald, möten och möjligheter är Malmö stads honnörsord. ”En viktig uppgift för staden är att skapa mötesplatser mellan människor från olika länder, för att successivt bygga förståelse och tolerans”, sa kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu i ett anförande 2008 om mångfaldens Malmö.
För lite färg i bilderböckerna
Rita och farmor (Illustration: Anna Höglund)
Vi har tre barn. Två hemmagjorda, som vi kallar det, och minstingen adopterad från Etiopien. Att det i den stolta, och relativt sett genusmedvetna, svenska barnlitteraturen inte vimlar av färgade huvudpersoner är ett högst levande faktum i vår familjs vardag. Den nu bokaktuella Eva Susso är enda svenska författare jag på rak arm kan komma på som skapat en sådan för de mindre barnen.
Statlig mörkläggning av högerextrem verksamhet
Högerextrema Nationell Idag beviljades ifjol presstöd på mer än två miljoner kronor vilket orsakade debatt. Jag ansåg då och anser fortfarande att det var ett rätt beslut. Nu har tidningen åter igen beviljats anslag men Presstödsnämnden har av någon märklig orsak valt att hemligstämpla det ekonomiska underlaget. Samtidigt ifrågasätts hela bidragsformen från regeringshåll.
Fortsätt läsa Statlig mörkläggning av högerextrem verksamhet
Älskar Sydsvenskan verkligen Malmö?
Kojbygge i ”Stad Solidar”. Foto: Bettan Sundberg
Sydsvenskan älskar Malmö. På Twitter och Facebook, på papper och hemsida. Men de som verkligen gör något för den här staden, något mer än tummen upp för deras We shall overcome-kampanj, verkar tidningen inte alltid känna några varmare känslor för.
Oppositionella åsikter i pressen
Debatten om den politiskt allt ensidigare dagspressen har tagit rejäl fart efter valet. I Presstödsnämndens nyligen framlagda rapport om dagstidningarnas ekonomi framkommer att också ägarkoncentrationen fortsätter att öka.
Idag har två ägare tillsammans närmare hälften av landets tidningar med branschandelar om 23,7 procent vardera. De två är Bonnier, som äger bland annat DN, Expressen och Sydsvenskan, samt Stampen med flaggskeppet Göteborgs-Posten. Robert Sundberg, ledarskribent på Dala-Demokraten, gav i veckan förslag på hur likriktningen kan mildras.
På den mediekritiska sajten Second Opinion pekade han dels på några gamla, i debatten ofta framförda åtgärdsförslag – att förstärka public service och öka det statliga presstödet samt att lagstifta mot ägarkoncentrationen. Det senare exemplifierat med Norge där en ägare maximalt får inneha en tredjedel av pressen. Sedan framförde Sundberg också en nyare idé om ”intern mångfald”.
Flera av de stora koncernerna äger nämligen numera också socialdemokratiska tidningar samtidigt som deras borgerliga tidningar har monopol i sina spridningsområden. Sundberg uppmanar ägarna att låta ledartiklar från sina s-tidningar publiceras också i deras borgerliga. I första hand där det inte finns motröster på tidningsmarknaden antar jag.
Ett enkelt sätt för bättre balans kan tyckas. Men jag ser ett par problem med detta förslag.
Återpubliceringar inom samma koncern, att socialdemokratiska ledarartiklar också trycks i högertidningarna, är visserligen en billig åtgärd men betyder inte ökad mångfald i antal skribenter. Då är egna politiska skribenter med motsatta åsikter, som centerpartistiska Skånska Dagbladets satsningar på s-ledare, att föredra. Men en dagstidning kan ju inte ha hur många sidor opinionsmaterial som helst och om andra vinjetter, som krönikor och debatt, får minskat utrymme så har i slutändan kanske inte den åsiktsmässiga pluralismen ändå vunnit något.
Socialdemokraterna utgör inte det enda partialternativet som motvikt till borgerlig dominans. Dessutom är de flesta dagstidningsläsare nog hyfsat samhällsintresserade men ytterst få är medlemmar i ett parti. Vill man öka läsandet av ledarsidorna så är det knappast inom partipolitiken som bredden ska sökas. Valåren undantagna så finns det en betydligt hetare glöd hos delar av folk- och de sociala rörelserna.
Så i vad och var finns det politiskt engagemang?
Det tror jag är den första fråga en publicist, seriöst intresserad av att bryta likriktningen, ska ställa sig. Istället för att fortsätta i gamla spår, i miljöer där skillnaden mellan partipolitiker och ledarskribenter ofta bara handlar om kavajbyten. Och där de politiska skillnaderna, dynamiken, inte alltid står att finna mellan de borgerliga partierna och ett oppositionsparti med stöd av mindre än en tredjedel av väljarkåren.