Etikettarkiv: yttrandefrihet

Mediekonsumenterna som ropar på varg

Vi lever som bekant i en tid när många som tror sig vara yttrandefrihetens främsta förkämpar egentligen bara försvarar sin självsvåldiga rätt att kränka andra. Samtidigt finns en motsatt reaktion där allt som gör folk lite obekväma ska anmälas. I dagarna har två medier fällts på tveksamma grunder och den nu framlagda statliga utredningen om integritet och straffskydd kan innebära ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten.
Fortsätt läsa Mediekonsumenterna som ropar på varg

Borgerliga publicister tiger om hot mot media

Rasistiska skribenten ”Julia Ceasar” har varit veckans mediesnackis. Men alla publicister har inte varit lika snacksaliga. Flera borgerliga ledarsidor verkar inte särskilt bekymrade över de pressetiska och politiska frågor som följt av de senaste dagarnas avslöjanden.

Efter en krönika av den främlingsfientliga skribenten Barbro Jöberger, under pseudonymen Julia Ceasar, har journalisterna Niklas Orrenius och Annika Hamrud utsatts för ett högerextremt drev och mordhot, påhejad av bland annat före detta ledarskribenten Marika Formgren vilken så sent som i somras skrev en krönika på GP:s ledarsida.

Uthängningar i media är något jag ofta, exempelvis i denna spalt, varit kritisk till men den före detta journalist som ligger bakom pseudonymen Julia Ceasar är inte vilken anonym insändarskribent som helst. Det är alltså inte på grund av att hon är, om uttrycket ursäktas, fullblodsrasist eller av hämnd för att hon själv hänger ut folk som det föreligger ett allmänintresse att veta vem hon är. En opinionsbildare med så stort inflytande över den högerextrema sfären, inklusive Sverigedemokraterna, är en makthavare och i en demokrati kan makthavare inte vara anonyma.

Under sommaren har många uppmanat borgerligheten att inte av taktiska skäl, för att kunna skapa ett regeringsunderlag, börja flirta med extremhögern. Som jag också skrivit tidigare så har Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Dagens Industri och Expressen pekats ut, även av liberaler, som särskilt svajiga i integrationsfrågan och anklagats för kraftiga högersvängningar på senare tid. Så låt oss titta på hur dessa fyra reagerat i fallet ”Julia Ceasar”.

Dagens Industri och Expressens ledarsidor har överhuvudtaget inte behandlat ämnet. Att den politiska redaktionen på tidningen som hängde ut Barbro Jöberger inte skriver kan tyckas märkligt. Men det kan handla om att uthängningen skedde på kultursidorna och att de finner kulturchefen Karin Olssons publicistiska försvar tillräckligt.

I Svenska Dagbladet skrev i onsdags den politiska chefredaktören Tove Lifvendahl pliktskyldigt och lite allmänt om hot mot media. Att det enligt Brå är 30 procent av landets journalister som hotas osv. Hon lyckas också klämma in en sedvanlig kålsuparliberal uppfattning om att ”autonom vänster och extrem höger ofta utgör angriparna”. En bild som inte alls stämmer med kända fakta. När Utgivarna, medieföretagens intresseorganisation, ifjol tillsammans med Säpo presenterade en undersökning var de överrens om att de politiska hoten mot media framförallt kommer från högerextremt håll. Av de hot som hade polisanmälts under senaste året var inte ett enda från autonom vänster.

Så till sist GP. Där kunde man i onsdags läsa en ledarkrönika av Susanna Birgersson som är försiktigt kritisk till Jöbergers ”negativa syn på muslimer, romer och afrikaner” och som också håller med om att det är ”av allmänintresse att personen bakom inläggen beskrivs.” Men huvudpoängen för Birgerssons krönika är att Expressen ändå gjorde fel som publicerade det riktiga namnet bakom ”Julia Ceasar”.

Det bruna ogräset i borgerlighetens rabatt, för att låna den pålitlige liberalen Johan Norbergs uttryck i sin senaste krönika i Metro, sprider sig. Det blir allt tydligare hur en stor del av den etablerade högerns opinionsjournalister inte kommer att lyfta ett finger för att förhindra den utvecklingen. Några av dem, som Marika Formgren, får vi nog redan betrakta som medlöpare.

Säga vad man vill

Skärmavbild 2013-04-25 kl. 12.00.46

Ur stadgar från föreningar som vill ”ta debatten” och som bjuder in rasister

I förra veckan lämnade flera medlemmar Publicistklubben efter att föreningen upprepade gånger bjudit in främlingsfientliga till debatt och dess ordförande Stina Dabrowski gjort flera märkliga uttalanden. Jag är själv sedan många år medlem och ville ge organisationen en chans att försvara sig mot kritiken. Men jag har varken fått ett utlovat svar via mail och det som framkommit i debatten duger inte.

Fortsätt läsa Säga vad man vill

Publicistik är inte censur

 SD ska nu skicka ett nr till medlemmarna i en prenumerationskampanj

Min förra mediekolumn skrevs med anledning av Sverigedemokraternas nya rekordsiffror i flera opinionsundersökningar. Den handlade om journalisters svårigheter att förhålla sig till det tvehövdade partiet med sin både vardagsgråa framtoning och ”avgrundsextremistiska mörker”. Man får väl säga att mitt påstående om att SD inte är ”normalt på någon skala” fick ett visst understöd av den granskning som Expressen inledde tre dagar senare.

Fortsätt läsa Publicistik är inte censur

Efterklokheter om #tintingate

Skadligt för barn?

I tisdags toppade Dagens Nyheter förstasidan med rubriken ”Bibliotekschef kastar ut Tintin” och snart stormade det i de sociala medierna. ”Tintin speglar en nidbild med ett kolonialt perspektiv. Små barn tar in det okritiskt” motiverade Behrang Miri, nybliven konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Stockholms kulturhus, beslutet.

Fortsätt läsa Efterklokheter om #tintingate

Wikileaks faller på eget grepp

I veckan släppte Wikileaks nya dokument bestående av fem miljoner hackade mejl från den USA-baserade tankesmedjan Stratfor och samtidigt kom Julian Assanges memoarer. Nu avslöjas också att organisationen kartlagt svenska journalister eftersom de anser sig utsatta för en konspiration.

Fortsätt läsa Wikileaks faller på eget grepp

Yttrandefrihetens vardag

Turerna kring Wikileaks kommer förstås skrivas in i historieböckerna även om de säkerligen fortsätter långt efter att 2010 ringt ut. Men det finns mer vardagliga yttrandefrihetsfrågor som inte lika ofta diskuteras i de stora medierna. Engagemanget för Wikileaks har sin motsvarighet i vad som i kommentarsfälten på nätet kallas för ”politisk korrekthet”.

Fortsätt läsa Yttrandefrihetens vardag

Medieelitens intressen hotas av Wikileaks

Göran Rosenberg

Visst finns en och annan invändning kring Wikileaks enskilda avslöjanden. Men bortsett från diktaturlakejer och amerikansk träskhöger verkar de flesta opinionsbildare ändå överrens. Attackerna mot organisationen är, som Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutsson uttryckte det, ”oförenligt med demokratins syn på yttrandefrihet”.

Fortsätt läsa Medieelitens intressen hotas av Wikileaks