NK:s ljusgård med sin hängande, snurrande gran

Under mitt första år som frilansjournalist skrev jag bland annat för Postens tidning Nyhetsposten. De betalade bra men det kändes olustigt. Detta tilldrog sig nämligen på den tiden då det anrika statliga verket skulle bolagiseras och det kändes som jag sålt mig till reklambranschen.

Undrar om jag idag, femton år senare, ens skulle tänka tanken. Tiderna har ju, som de brukar, förändrats. I dagarna har jag hört från Sveriges Radios Kulturnytt att vänsterskribenten Karolina Ramqvist jobbar för NK och en kultursida meddelar att feministiska Olika förlag inlett en allians med klädföretaget Lindex.

Karolina Ramqvist är chefredaktör för vänstertidskriften Arena men visst också kulturredaktör för det berömda varuhusets livsstilsmagasin Stil. Och det är ju inte vilket varuhus som helst. Ända sedan Ivar Kreugers fastighetsbolag 1915 öppnade det första affärshuset på Hamngatan i Stockholm, sedan 70-talet finns ett NK också i Göteborg, så har det stått som en symbol för den välsituerade borgerligheten.

Att barnboksförlaget som vill ”utmana och bredda traditionella könsroller” nu samarbetar med ett klädföretag som gjort sig kända för ett strikt könsuppdelat klädsortiment, med exempelvis behåar och bikinis för småflickor, låter om möjligt ännu konstigare. Eller inte. För tiderna förändras och när jag googlar så hittar jag inte en enda upprörd kommentar om att Ramqvist och Olika förlag skaffat nya inkomställor.

I min klippbok finner jag två gulnade artiklar från Nyhetsposten med min byline. En intervju med en nytillträdd regionchef samt ett reportage om Postens olika evenemang under Vattenfestivalen. Sålt mig till reklambranschen? Nej, idag hade jag förmodligen inte ens tänkt tanken.