"Kvinnor är så mjuka, men män är så…annorlunda", viskade han medan handen trevade smekande under mitt täcke.
Det var sent en norrländsk midsommarnatt för många år sedan. Tomflaskorna låg spridda över skärgårdsön liksom gästerna på sängar och soffor i sommarstugan. Bredvid mig låg en vacker yngling. Finlemmad och släthyad med skarpa bleka anletsdrag och mörkt långt hår. En sådan där cool snubbe man själv skulle velat vara med en lika underskön gothprinsessa till flickvän som man själv skulle velat haft. Men flickvännen var i Paris…
Den amerikanske biskopen Gene Robinson är på besök i Sverige. Biskop Caroline Krook har bjudit in honom till Stockholms stift för att föra en teologisk diskussion kring sexualitet. "Vi hade fel då vi sa att Bibeln rättfärdigar slaveriet. På samma sätt har vi fel när vi säger att Bibeln är emot homosexuella människor", säger Gene Robinson – världens förste öppet homosexuelle biskop.
Det är en märklig tid vi lever i. Å ena sidan svämmar världen över av sexualiserade mediabudskap och pornografi från en industri som hänsynslöst exploaterar mänskligt liv. Inte heller kristna samfunden förblir obefläckade. Den katolska världen skakas just nu av ytterligare en pedofilhärva. 48-årige Tarcísio Spricigo, en straffad pedofil ur São Paulos överklass, har skrivit en "handbok för pedofilpräster" vilken påträffats hemma hos flera präster och fått påven Benediktus XVI att skicka en speciell kommission till Brasilien. Och här hemma i Sverige håller vi oss med en pingstvän som sexikon. Åsa Waldaus dirty talk med Jesus offentliggjordes nyligen. "Jag längtar efter att röra vid dig och att få tillfredsställa din lust, det är min tillfredställelse att se dig njuta", säger Frälsaren i hennes så kallade "Tirsaprofetia"
Å andra sidan löper en sexualfientlig eld över världen. Rättrogna dysterkvistar som i vårt promiskuösa tidevarv ser tecken på att den yttersta tiden nalkas. Såna som Kenyas ärkebiskop vilken vid Gene Robinsons installation menade att djävulen hade kommit in i kyrkan. Såna som Åke Green som kallar homosexualitet för "otuktssynd". Och under ytan bortom stollarnas rubrikskapande uttalanden har vi denna höst sett att homofobin bubblar starkare än vad vi kanske anat. Prästuppropet mot homosexuella vigslar och medias märkliga fokusering på politikern Tiina Rosenbergs sexuella preferenser är två tydliga exempel.
Tystnaden breder ut sig i Sodom och Gomorra. De reaktionära har nämligen trumf på hand. För anständiga liberala människor vill givetvis inte förknippas med pedofilernas övergrepp och porrindustrins människohandel. Så istället för att hylla den fria sexualiteten och samtidigt angripa övergreppen och förtrycket, istället för att häckla Åke Greens uppenbara behov av en feting i rektum, lägger vi vår kraft på att bjuda in fler bakom anständighetens försvarsmurar. Från 1987 års bastuklubbslag via registrerat partnerskap 1995 till årets beslut om homovigslar går en röd tråd. Viljan att göra den andre till en av oss. Titta! De knullar inte runt på snuskiga klubbar! De lever i statligt registrerad tvåsamhet och nu också med guds välsignelse. Halleluja!
Vi har låtit oss förledas in på dygdens avvägar, för att citera Oscar Wilde, och det är inte sällan kontraproduktivt. För motståndarna tar förstås varje steg på den vägen som intäkt för att de besitter Sanningen.
Kalla det liberalism eller radikalism. Kalla det upplysning eller modernism. Individuell frihet innefattar fortfarande rätten att själv få välja sin livsstil så länge man inte kränker sin nästa. Oavett om de gömmer sig bakom religions- eller yttrandefrihet. Oavsett om de kräver rätt till friskola och barnuppfostran i enlighet med sin egen kultur. Det finns alltid en individ med universella mänskliga rättigheter med högre skyddsvärde.
Det blev inget kuttrasju den där midsommaraftonen. Antagligen för att jag är "så förbannat hetero" som min fru brukar säga. Det hade kanske inte varit himlastormande men jag hade i alla fall varit en erfarenhet rikare. Och bättre ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat, som det står i Skriften.