Det vita ”slottet” på Möllevångstorget
Den nuvarande uppsättningen Bernadotte måste vara den tråkigaste kungafamilj västerlandet skådat. Rekorderlig är bara förnamnet. Så varför inte sälja ut och förnya? Jag menar idag krävs ju blytunga argument för varenda statlig institution för att undgå privatisering. I ett sådant läge borde väl kungahuset gå fetbort?
För vård, skola, omsorg – tre heliga kor vars offentligt finansierade glorior hamnat på sned – är ju trots allt av en helt annan dignitet än ett nöjesprojekt som får Allsång på Skansen att framstå som oförutsägbart och ett besök på ett Casino i fyllan som en klok investering.
Så sälj ut den blåblodiga dokusåpan till ett mediaföretag med ”reality TV” som kärnverksamhet. Typ Strix Televison. Utlokalisera den till en miljö där kronsessan kan dejta någon lite mer spännande än sin egen personliga tränare (om det ändå varit Gudrun Schymans!) och med nöjesetablissemang där birollerna är något lättare för oss vanliga medborgare att identifiera oss med än gästerna på Stureplans innekrogar.
Varför inte flytta Knugen & co till min stadsdel, Möllevången i Malmö? Den vita fastigheten på andra kortsidan från statyn sett kallas redan idag ”Slottet” och blir med sina torn och bevakningskameror ett utmärkt residens. Det är bara att byta ut den bleknade MFF-fanan som brukar hänga på fasaden mot torget mot den treuddiga blågula och styra upp Säpos flumverksamhet i den revolutionära stadsdelen till att bevaka kåken. Inga större kostnader alltså.
En säkrare investering står heller knappast att finna i mediebranschen. Tro mig. ”Villa Bernadotte” kommer bli en TV-succé som ställer Hyland i hörnan för gott. Livet på Möllan innehåller nämligen redan idag tillräckligt med stoff som bara behöver kryddas med lite kunglig närvaro för att bli löpsedlar.
”Madeleine värnar de hemlösa”. Så skulle rubriken kunnat lyda efter den gatufest mot vräkningen på Rasmusgatan som försvann bland notiserna häromåret. ”Kungen utsatt för attentat”. Ja, så väl cyklisterna som bilisterna vilka dagligen trafikerar korsningen Bergsgatan – Ystadgatan borde sannerligen bli ett fall för EU:s nya anti-terroristlagstiftning. ”Silvia inblandad i skattefusk ”. En liten shoppingrunda på Möllan och kassarna är fyllda. ”Silvias svarta affärer – Hela listan” är förstås rubriken på uppföljaren där vi får veta varenda skumraskdetalj in i minsta piratproducerad pokémonfigur.
Och så kärleken. Den nobla. Då sagan fullbordas i sista avsnittet och hovskalderna i kvällspressen lär sig stava till det ”habibi” som vår blivande drottninggemål säger till sin nya guzz över plastbordet på Falafelmästaren innan deras piercade tungor möts passionerat inför hela svenska folket. Det blir nå´t annat än personlige Daniel och alla de andra töntarnas löjliga ”Vi är bara vänner” vilket de brukar upprepa som besatta ända fram till förlovningsdagen.
Med en privatisering slipper vi dessutom betala dubbla fakturor för denna statliga nöjesindustri. För vi pyntar då förstås inte apanaget utan endast TV-licensen.