Vi skriver 2007 när de flesta av oss verkar tappat hoppet om mänskligheten.
Men misströsta ej. Härmed proudly presenteras första delen i Bergmarks sommarskola för utopister.
Visst. Klimathot, svält, massarbetslöshet. terror och krig sveper över vår jord och i globaliseringens tidevarv står inte en fredad kvadratmeter att finna. Men det är också här, i vårt ömsesidiga beroende, som motståndet är möjligt.
För intressegemenskaper finns om än dolda bakom skenbara skillnader. I denna stund sliter en fattig kvinna någonstans i latinamerika på sin ockuperade odlingslott. Samtidigt förbereder en grupp idealister i mellanöstern en fredsblockad och på den ”flexibla” asiatiska arbetsmarknaden delar någon imorgon ut illegala ansökningsblanketter till en kämpande fackförening. En fattigpensionär i väst plitar just nu på en insändare om gratis kollektivtrafik allt medan en desperat yngling med gatsten i hand slår tillbaka mot den statliga repressionen.
De flesta av oss i den rika världen ser men blundar eller hoppas på att köpa oss fria. För samma pengar som äger produktionen styr också massmedia och systemets bedövande krämarlogik fick vi i modersmjölken. Den liknöjda medelklassen ställer sitt hopp till klimatkompensation, etanol och rättvisemärkt. Mer offervilliga individer köper sig gärna en livsstil. Rånarluva, piercingar och veganism eller kanske ekohus, batik och närodlat. Marknaden för världsförbättrare är oändlig.
Jag tror att vi alla innerst inne vet att lösningarna inte ligger staplade på en varuhylla. Innerst inne vet vi väl också att ingen del av världsordningen, inte heller det ”utvecklade” väst, kan göra en drastisk kursändring genom parlamentariska förändringar. Inga systemskiften kommer att ske bara för att George Bush flyttar ut ur Vita Huset och lämnar plats åt Hillary Clinton eller någon annan kandidat från det Demokratiska partiet. Och när det gäller de stora, globala frågorna är förstås Reinfeldt eller Sahlin än mindre avgörande.
I denna insikt finns hoppet om att passiviteten bryts. För om vi ser hur kättrade vi är till en dysfunktionell samhällsmodell så borde vi väl också kunna syna kedjans allra mest ömtåliga länkar – massmedias systembevarande lögner. Verkligt motstånd kommer alltid att förtalas och förtigas av mainstreammedierna vilka följer en kapitalistisk medielogik där marknaden, annonspengarna, sätter ramarna för verklighetsbeskrivningen. Låt oss ta ett välbelyst svenskt exempel.
Sommaren 2001 stod Sverige som värd för ett EU-toppmöte i Göteborg. Efter att polisen attackerat en gymnasieskola under falska påståenden om vapengömmor så utbröt de största kravallerna i landets moderna historia. De efterföljande juridiska processerna blev rena justitiemorden. Aktivister dömdes till skyhöga straff medan ansvariga polisbefäl och politiker gick fria i en historisk rättsskandal.
Det här är kortfattat den bild de flesta oberoende opinionsbildare som följt göteborgshändelserna på nära håll har. Likväl fortsätter mainstreammedierna, inte av enskilda journalisters ondsinthet utan av okunskap, att föra ut makthavarnas bild av händelseförloppet. En bild som i stort sett går ut på att politiskt förvirrade, men ändå på något sätt professionella, vänsterhuliganer oprovocerat gick bärsärkargång.
Allt motstånd börjar med väsentlig information. Inte korrekt i betydelsen objektiv, för sanningen är sällan svart eller vit, utan väsentlig avseende perspektiv. Vi kan vända ut och in och spola banden fram och tillbaka i evighet men i ett komplext händelseförlopp, som göteborgskravallerna 2001, så kommer alltid några gatstenar förbli osynade. Det viktigaste är till syvende och sidst perspektivet – vem har makten över informationen och vilken information är intressant ur ett radikalt maktperspektiv?
När vi väl börjat ifrågasätta makthavarnas verklighetsbeskrivning så är halva slaget vunnet och motstånd det enda anständiga. Men vi måste göra det tillsammans. Det är förstås inget fel i etanol och rättvisemärkt, liten skillnad gör det väl, men för verkliga förändringar krävs organisering, vilket är ämnet för denna sommarskolas andra del. To be continued alltså…