Annie Lööf och Jimmie Åkesson – visionärer?
Svensk politik drar som bekant åt mitten och partierna lägger sig allt närmare varandra. Det finns ju till och med ett fint ord för dessa försök att locka de så kallade mittenväljarna – triangulering. Enligt rådande medieklimat är politiska taktiker med mer ideologisk tyngd dumdristiga. Men är det verkligen sant?
När Centern nyligen presenterade sitt förslag till nytt idéprogram fick partiet hård kritik. Programgruppen utpekades som ”tokhöger” och landets redaktioner blåste upp helt naturliga åsiktsskillnader mellan medlemmar till ”sprickor” i organisationen. Många tror säkert att detta är spiken i kistan för ett parti som enligt opinionsundersökningsinstitutet Sentios mätning i veckan nu endast stöds av 2,9 procent.
Framförallt är det två av förslagen som kritiken handlat om – månggifte och fri invandring. Den förra så vagt formulerad att partiledare Annie Lööf snart kunde meddela att det inte längre är något hon står för. Bägge dock ganska självklara visioner för oss med en frihetlig syn på individen, oavsett om vi är socialister eller liberaler, även om det förstås finns olika meningar om de praktiska möjligheterna att genomföra dem i dagens samhälle.
Hur som helst är jag inte så säker på att debatten kring dessa två, varken nya eller egentligen särskilt kontroversiella förslag, är till nackdel för Centern. Kanske kommer det visa sig vara tvärtom. Jag tror många väljare ändå uppskattar ett parti som plötsligt, i alla fall lite och för en kort stund, bröt mot medielogiken om den livsnödvändiga trianguleringen.
Frågan är om inte Sverigedemokraternas framgångar senaste tiden till stor del bottnar i precis detta. För hur kan det komma sig att Sd enligt samma mätning i veckan nu har hela 14 procents stöd av väljarna?
Skandalavslöjanden om Sd-företrädares rasism har avlöst varandra likt en såpopera med många avsnitt. Svenskarna generellt har däremot över tid blivit allt mindre främlingsfientliga. Ändå växer partiet. Kanske har vi en del av förklaringen i att Sd faktiskt har en större berättelse. Att de, visserligen på helt falska grunder, inte bara beskyller det ”mångkulturella experimentet” för att vara alla problems moder utan också pekar på ett annat, homogenare och som de menar varmare samhälle.
Givetvis är en överväldigande majoritet idag motståndare till månggifte och fri invandring. Självklart kommer heller inte Centern börja driva dom frågorna på allvar. Men bara att de förknippas med begreppet ”ideologi” tror jag kan komma att belöna sig. På samma sätt som socialdemokratin efter allt velande i frågan om välfärdsvinster kan få en skjuts framåt av utspelet från LO:s välfärdsutredning i veckan. Egentligen ett ”linje 2-förslag” men som ändå bryter ett dödläge och därför säkert väcker intresse hos en väljarkår som, är jag övertygad om, gärna ser mer och större visioner i politiken.
Publicerad i Skånska Dagbladet