Efter några glas på stamkrogen blir vi nostalgiska. Vi som inte skulle bli som dom andra. Vi som skrev noveller som visserligen var allt för lika Maupassants men ändå bevisade att vi knappast saknade mod. Vi som drack rödvin med skruvkork och envist hävdade att våra Tolkieninspirerade rollspelsvärldar minst var lika verkliga som den norrländska håla vars gator våra kroppar fördömts att vandra på med spinkiga tonårsben och i svårsvarta kostymer från UFF. Vi som inte skulle erkänna några andra gudar än oss själva…