DN-skrapan i Stockholm
När det regnar på prästen så skvätter det på klockaren. Många av landets tidningspublicister betraktar nog den pågående turbulensen på landets ledande morgontidning med viss oro.
I veckan startade Paula Hammerskog, PR-konsult med medierelationer som specialitet, en blogg och en Facebookgrupp med namnet Älskade DN. Om det ska uttydas ”Min älskade DN” eller ”Jag älskade DN” är projektets själva syfte att reda ut och anslaget är personligt – att ”tala om för henne vad jag tycker, vad jag tänker och hur jag känner för henne.”
För det är inte bara publicister som höjt på ögonbrynen under den senaste tiden. Dagens Nyheters nya chefredaktör och vd Gunilla Herlitz har stuckit ut hakan under vintern vilket påverkat så väl läsare som medarbetare. Innan jul skar tidningen drastiskt ned på beställt material och alla anställda journalister tvingades söka om sina jobb. Efter årsskiftet så sparkade Herlitz en rad utrikeskorrespondenter. Även fasta frilansare för kulturdelen har fått beskedet att de inte kommer behövas i framtiden. Profilen Hans Lindström, som under många år tecknat för Namn & Nytt, är ett exempel.
Som om det inte vore nog med det pågående ekonomiska stålbadet så dras tidningen med en märklig historia kring en frilansskribent.
DN brukar låta en modekunnig skribent recensera de kvinnliga kungligheternas och pristagarnas klänningar på Nobelfesten. I år gick uppdraget till Linda Leopold, redaktionschef för magasinet Bon. Men Leopolds tämligen oskyldiga sarkasmer om att prinsessan Madeleine liknade en gran och att drottning Silvia "draperat sig i gardinerna på Drottningholm" föll inte den nya chefredaktören i smaken.
P1-programmet Medierna avslöjade att Leopold efter sin nobelrapportering portats från DN för all framtid. Eller i alla fall så länge Herlitz är chefredaktör. En historia som valsat runt i bloggosfären och kommenterats på landets kultursidor. I veckan säger dock DN:s kulturchef Maria Schottenius till Dagens media att Leopold visst är välkommen att skriva. Däremot kommer tidningen inte att köpa in reportage eller intervjuer av henne under det tuffa ”sparbeting som tidningen nu genomför”.
En dementi men utan någon praktisk betydelse med andra ord. Även för DN:s framtid misstänker jag.
För nog behövs det något tydligare för att gjuta hopp om en fortsatt framtid som landets största morgontidning. I söndags publicerade mediebloggen Mindpark öppna avskedsbrev från trogna DN-läsare, tillika erfarna journalister, som Ana L Valdés och Anders Arhammar. Andra väntar fortfarande på ljusglimtar i mörkret. Som Paula Hammerskog.
I onsdags började Hammerskog också twittra om varje gång hon ser eller hör om DN. ”Ser jag henne på bussen? Pratar någon om vad som stått i tidningen i dag? Hör jag om vad hon gjort på radio?”