I förra veckan dansade ett par hundra isbjörnar, clowner och andra ut på Amiralsgatan i Malmö. Snabbt ställdes det också ut bord och stolar mitt i gatan och kaffe började snart serveras. En halvtimmes paus under rusningstrafiken, i protest mot massbilismen.

Med IT-samhällets framväxt sägs individen blivit allt mer isolerad. Ska man tro mediernas rubriker så kommer kanske nästa folksjukdom vara IRL-fobi, det vill säga att uppkopplade och vanligtvis sociala människor börjar nojja för att lämna skärmen och träffas In Real Life. Men utvecklingen är som vanligt motsägelsefull. I kampen om det fysiska offentliga rummet, om gator och torg, används förvisso den digitala tekniken men då för att föra människor samman i kollektiva protester.

Vi kan välja att inte se och lyssna på reklamkanalerna. Vi kan stänga av nätets popups och anmäla telefonnumret till spärregistret Nix. Men vi kan inte värja oss när vi rör oss ute i stan och längs landsvägarna. Det är också här motståndet börjat växa och gör det intressantare än vardagsrebellens ”Reklam nej tack!”. Grafittimålare och gatukonstnärer som världsberömda Banksy och vår blågula Akay utmanar reklamnissarnas bilder. I västvärldens storstäder har myndigheterna lämnat nolltoleransen och på många ställen till och med förklarat vissa väggytor för lagliga. På nätet sprids sedan nittiotalet olika satiriska adbusting-kampanjer där företrädesvis storföretagens varumärken häcklas. Reclaim the City och Reclaim the Streets har i flera år ifrågasatt bilismen respektive kommersialismens dominans i staden och tillhör väl snart familjen Demonstrationstradition, där farfar heter Första maj och faster 8 mars.

Den senaste utväxten på det spretande motståndet är Flash mob. Ett globalt fenomen där folkmassor på kort tid kallas samman via SMS och mail till en aktion. Allt enligt instruktioner om plats, vägen dit och synkroniserade klockor för att snabbt kunna samlas och upplösas innan lagens långa arm börjar bråka. I Toronto, Rom och London har det exempelvis hållits Pillow fight flash mobs, kuddkrig alltså, och i Malmö har vi sett både en dance mob och en bike mob. Ankomstväg vid det förra och startpunkt vid den senare bestämdes efter deltagarnas födelsedatum och bägge aktionerna började noll-noll-pip med gamla hederliga Fröken Ur som rättesnöre.

Eller så tar man bara en fikapaus med isbjörnar och clowner.

Motståndet i det offentliga rummet kanske inte ensamt förändrar något. Men det är symboliska aktioner som bryter individens vanmakt. Från liberalismens framväxt i 1700-talets cafékultur, via den tidiga arbetarrörelsens samlingar på torg och under broar, till dagens digitalt sammankallade manifestationer löper en röd tråd. Människor som träffas IRL för att kollektivt kräva sin frihet.