”Fördomar kallas sådana iakttagelser av verkligheten som väcker obehag” ska visst Horace Engdahl skrivit i sin nya bok Den sista grisen. Utan att känna till kontexten så är själva aforismen en bra sammanfattning över hur vissa svenska medborgare upplever att mainstreammedierna förtalar sanningssägare. Snarare handlar det om ett förgiftat samhällsklimat där de verkliga problemen kommer i skymundan när så många debatter, oavsett urprungligt innehåll, landar i frågor om invandring och etnicitet.
Björn af Kleens reportage i Dagens Nyheter i söndags, om hur SD växer på Östermalm, har fått rejält med uppmärksamhet. Men trots allt fick SD endast 5,7 procent i valkretsen under senaste riksdagsvalet vilket kan jämföras med moderaternas 42,2 eller SD:s 12,9 för hela riket. Reportagets inramning, att överklasstadsdelen skiftar färg från blått till brunt, påminner ganska mycket om den grekiska fabeln om pojken och vargen. Det är helt enkelt inte sant. Inte än i alla fall.
Nå. Oavsett den publicistiskt tveksamma utgångspunkten är af Kleens hembesök på adresser som Valhallavägen och Birger Jarlsgatan ändå intressanta. Paret Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth på Strandvägen uttalar sig exempelvis häpnadsväckande om just att medier mörklägger fakta om invandringen. Den före detta partiledaren och den tidigare kulturministern verkar dock inte ha mycket på fötterna. Att mörklägga eller att inte välja att publicera är två helt olika saker. Det enda ”bevis” makarna anför är Ulfs utpekande av en undersökning som visar att 69 procent av befolkningen stödjer regeringens nya och hårdare flyktingpolitik. Men att Svenska Dagbladet och DN väljer att inte rapportera om en undersökning beställd av Sveriges Television är inget konstigt. Hade däremot SVT själva inte publicerat så skulle det kunna vara fråga om en mörkläggning
För konspirationsteoretiker spelar sådana här självklarheter ingen roll. Vitt ser i deras ögon ut som svart och fördomar är sanningar fast i obekväm förpackning. Redaktionen för högerextrema propagandasajten Avpixlat, från vilken Lena Adelsohn Liljeroth enligt egen uppgift till DN ibland inhämtar sina ”fakta”, jublar förstås. Men liksom i den text som Marcus Birro skrivit i ämnet på sin blogg så levererar inte heller de några bevis utan slår bara fast att medierna mörklägger. ”Alla vet”, typ.
Det har gått långt nu. Att påpeka publicistisk etik, som att etnicitet inte alltid är relevant information när man rapporterar om brott, verkar liksom motbevisande fakta vara helt meningslösa strategier. Jag tror vi istället måste få till stånd en annan debatt.
”Hur var det att fira jul i kollaps? Tog maten slut? Ramlade huset ihop?” frågade häromdagen Fredrik Reinfeldt retoriskt i sitt tal under Postkodlotteriets årliga tillställning. Ja, för att kunna diskutera de verkliga samhällsproblemen måste vi ge invandringsfrågan rätt proportioner. Vårt land är idag en av världens starkaste ekonomier och julhandeln slog nytt rekord. Den så kallade flyktingkrisen är, som vår förre statsminister antydde, en kris för flyktingarna men inte för Sverige. På samma sätt ska vi inte ropa varg och göra extremhögern större än vad de är. Även om det är kittlande att kalla huvudstadens symboltyngda överklassområde för ett brunt fäste.